Men då!

Tillbaka i Hälsningland efter en mycket trevlig helg i Stockholm där det var svårt att komma ifrån att det kändes helt fel att komma hem igen. Även om jag är uppvuxen här och det på något sätt alltid kommer vara hemma.. så är det inte här jag hör hemma just nu. Nu gäller det bara att få omvärlden (och särskilt då dess arbetsgivare) att inse detta.

Att jag inte satte mig ned och började skriva omedelbums efter att jag kom hem har sin förklaring i att B var vänlig nog att låna mig en till bok. I lördags satte vi oss nämligen ner och kollade på sensate Harry Potter filmen, vilket fick mig att komma ihåg att jag faktiskt inte läst sista boken. B undrade hur i hela friden jag kunnat leva med mig själv den senaste tiden och erbjöd galant sitt exemplar till utlåning. Det föll sig som det brukar göra när jag får tag på en bra fantasy bok, jag började läsa den samma dag som vi for hem (dvs i tisdags) och för ungefär en halvtimme sedan inträffade det oundvikliga, boken tog slut. Under tiden emellan har jag lyckats försumma all annan aktivitet som jag normal ägnar mig åt samt dragit ned mer eller mindre nödvändiga saker som sömn och mat till ett absoulut minimum. Tillvaron har gått ut på strävndet efter lyckan att vända blad. Det är oerhört sällsynt, har jag börjat inse, med den här typen av böcker. Jag har läst nobelprisförfattare och klassiker, men det är läsning på ett helt annat sätt. Där läser man varje mening med ett annat eftertryck, man söker mening i orden och man stannar upp flera gånger i ett stycke för att tänka efter kring det man just har läst och läser inte sällan om samma mening flera gånger. En bra fantasybok (för mig just då, andra gengers gäller givetvis för andra..) fungerar på ett helt sätt, bokstäverna nästan hoppar upp från sidan och in i skallen på en där ett skådespel utspelar sig för ens inre ögon utan att passera den sedvanliga vägen. Ytterst få böcker som inte kan räknas till fantasygenren har haft samma påverkan på mig, och det är då oftast böcker som jag läst när jag var yngre och hade ett lite annorlunda förhållande till böcker. Men den så populära "Flyga Drake" är väl en på senare tid samt "Alkemisten" av Paulu Coelho en annan. Annars är det ganska tunnsått. Konstigt då att jag hela tiden återkommer till en och samma genre?

Till saken hör att jag älskar sagor, har gjort det sedan jag läste min första saga (någon ur en samlingsbok som hette "Bland tomtar och troll" om jag inte mins fel) och kommer sannolikt fortsätta göra så hela mitt liv. En bra saga, som jag anser att fantasy ändå är, om än med ibland kanske en aning vuxnare publik, ger fantasin just det där spelrummet som jag älskar att ge det ibland. Där en ganska tråkig vardag kan glömmas tidvis och trängas undand av myter och legender, magi och storartade händelser. I verkligheten vill man sällan uppleva storartarde händelser av den magnituden, eftersom de har en tendens att föregås av en väldans massa lidande och annat elände. Och visst handlar det om verklighetsflykt, det går inte att bortförklara, men inte för att man inte vill handskas med verkligheten, mera för att vila sinnet från det för ett tag och hämta kraft. Ungefär som vår hjärna gör utan vårt distinkta medgivande när vi drömmer. De flesta av oss har väl haft drömmar som varit alldeles uppåt väggarna någong gång?

Så då, boken är slut, och här kommer inläggets något frustrerade titel in i samanhanget. Det är få saker som kan få en att känna sig så tom och meningslös för ett tag som när man precis läst ut en bok som varit en såpass stor del av ens tillvaro ett tag. Den känslan har en otäck förmåga att öka exponentiellt när det handlar om en serie. Därmed var känslan när jag läste sista ordet och vände blad för att se en helt blank sida, knappast något som kan förknippas med glädje. Som en god vän uttryckte det för mig när vi diskuterade fenomenet en gång för en massa år sedan "man investerar hela ens fritid i karaktärerna i böckerna, man är med dem genom vått och torrt, lider med dem och gläds med dem, och vad gör de? När de ser det lämpligt så upphör de att existera!". Och tur är väl det ibland, att sätta igång och läsa en oändlig serie av dylik kvalitet hade nog faktiskt inte varit speciellt hälsosamt för mig i långa loppet.

Annars så har jag fått en del roliga idéer till bloggen av en av mina mer förtjusande vänner, bland annat så skall en del tips på hur man kan göra sina vänner tämligen förundrade läggas upp här så småning om. Kanske något i veckan, vi får se. Alla har jag inte testat här, men det ligger till så att jag faktiskt har en SVARTKONSTBOK!! Häftigt va? Fast egentligen är det mer ett svartkonsthäfte. Oj, mat! Jag återkommer...