Förkylningen håller på förkylningars sätt att sakta men säkert dra sig tillbaka. Kanske kan börja träna lite lätt till veckan, det vore inte så dumt. Förra veckan avslutades kul. På torsdagen kom en kollega förbi och undrade om jag ville med på hockey efter jobbet. Det känndes väldigt korkat att tacka nej, så jag sa ja. Bra beslut. I och för sig var matchen ganska dålig, men stämningen helt ok. Jag är nu inget Brynäs-fan, och kommer nog aldrig bli. Hjärtat har dunkat för MoDo nästan ända sedan jag blev introducerad för fenomenet elitserien av en idrottstokig kompis någon gång på mellanstadiet. Det är inte heller helt vanligt att jag går på hockey, det var tredje gången totalt tror jag, men jag tror det kommer bli fler gånger framöver. Arenan var ganska imponerande och det är svårt att inte ryckas med av den känsla av folknöje som råder.
Sakta men säkert börjar jag även få lite koll i lägenheten. Jag ringde upp en polare som jag visste residerade i Gävle vilket slutade med en ganska diger after-work runda där vi även hittade ett riktigt trevligt biljardställe. Inte jättebilligt på något sätt, men överkomligt och ölen kostade 25kr styck så dit går jag säkert fler gånger. Så kom då lördagen, vikt för IKEA sedan länge. När jag kände mig i form så tog jag bilen till Valbo och intog brunch på IKEA restaurangen innan shopping vidtog. Det blev naturligtvis dyrare än jag räknat med, så nu blir det att hålla hårt i plånboken i några veckor innan första lönen dimper ned. Men nu har jag i alla fall ett gäng med lampor så jag kan lysa upp lägenheten (om än något provisoriskt, det är inte alla av de inköpta lamporna som är optimala). Nu måste jag bara fixa lite kontakter, för de stämmer såklart inte överens. Sedan skulle jag vilja måla ena lampan svart, förslagsvis med mattsvart sprayfärg då det är en kedja med. Men det får bli senare det med. En massa täcken och kuddar inhandlades även för att underlätta framtida besök samt en ny servis att ersätta den groteska historien som jag dragits med under mina år i Luleå (pappas gamla unkarlsservis, en gräslig brun porslinskatastrof som jag inte kan begripa var ens laglig en gång i tiden). Uppackningen av prylarna går riktigt långsamt, men jag har kommit fram till att det inte är så dumt. Man tar en låda här och där och väntar tills man vet var innehållet ska ta vägen så man inte slänger in alla prylar i skåp och garderober därhelst det får plats. På det här viset blir det lite mer planering med det hela. Jag har fina planer för mitt kök och för det-som-jag-först-tänkte-skulle-bli-gästrum-men-som-kommer-bli-för-fint-för-att-inte-behålla-själv. Det som ska bli gästrummet (alltså där jag sover nu) kommer jag ta lite varteftersom senare. Helt klart måste något göras där, men jag är inte helt klar över vad och det brådskar hur som helst inte. Något värre är vardagsrummet. Jag har ingen som helst aning vad jag ska göra med det. När jag var hem till pappa en sväng idag för att hämta en del matvaror och min livräddande vinterjacka så spånade vi lite. Pappa är på intet sätt något inredningsgeni, men han är rätt bra på att tänka i tre dimensioner och se om något får plats utan att det blir övermöblerat eller så. Jag har en vag idé, men den är mycket vag. Saken är den att jag är jättenöjd med den nya tapeten, men hade glömt att golvet var ekmönstrad träparkett. Det är förvisso snyggt, men slängde omedelbart mina planerade färgkombinationer överbod med ett riktigt praktplask. Jag hade egentligen tänkt komma bort från ekfärgat, men det ser ut som det kan bli svårt om jag inte målar golvet. Schysstast hade nästan varit ett mörkt typ mahognygolv eller så (eller bara mörkbetsad ekparkett). Den belysning jag vill ha skulle i vilket fall som helst väga upp ett mörkare golv och mörk tapet. Dessutom är taket fortfarande vitt. Nackdelen med de planerna är att de kräver ett helt nytt möblemang, men det kan man skjuta på framtiden.
Jaja, massa lägenhetssnack här, men det kanske inte är så konstigt. Det är helt galet vad skönt det känns att stå på egna ben igen, ny stad, nya förutsättningar, ny bostad och framförallt mitt första jobb. Det var lääänge sedan livsandarna var så aktiva hos mig kan jag säga. En flirt med en snygg tjej på det här så....
Sunday, January 11, 2009
Wednesday, January 7, 2009
2009 har tagit sin början
Jag lovade mig själv att 2009 skulle bli det bästa året på länge. Någon måste ha hört mig (säkert den där Murphy som samlat ihop till så mycket stryk genom åren att resten av mänsklighetens levnadshistoria skulle gå åt till att verkställa det) och skickade en förkylningsbakterie av stor dignitet rätt upp i näsan på mig. Jag är kalasförkyld. Eller rättare sagt var, det börjar lugna ner sig nu. Och det är allt en himla tur, idag var nämligen min första dag på mitt nya jobb!! Jag är inte längre en börda för varken samhället eller mina föräldrar! Eller jo... ett tag till faktiskt, tills jag får första lönen hehe.
Men tillbaka först några veckor. Julen firades under allmänt stök som sig bör med två gossar på 10 och 11 år under samma tak. Det var väldigt trevligt och kul att få fira jul med storasyster igen, och naturligtvis så uppfyllde hon mina förväntningar på ett sällan skådat läckert julbord. Tänk om man hade den talangen på mat! Konstant mätt i flera dagar givetvis, men så slutade man aldrig riktigt äta heller... På Annandagen bar det av upp till Hälsingland och trots att det varit mycket bra på många sätt drog nog både jag och brorsan en lättnadens suck när allt vad pälshår lämnades bakom oss. Det hjälper liksom inte hur väl man än städar om det i alla fall springer runt två katter och två hundar inomhus konstant och hästkläder hängs av i hallen.
Väl i hemtrakternas skogar blev det en blöt utgång med ett glatt gäng innan vi packade in mina gamla lägenhetsprylar tillsammans med lite ny bråte i en lastbil och kuskade ner till Gävle. I ett tillstånd som helt klart var en aning stressat så bars allting in i rask takt, det mesta hamnade ändå i någorlunda rätt rum. Därefter styrdes kosan vidare mot Stockholm. Jag och polaren B åkte med brorsan till huvudstaden medans far vände norrut för att återlämna lastbilen. Vi är nu vid den 29:e december. De följande dagarna ramlar iväg i ett ölets och whiskyns skimmer med några timmars klart huvud på själva nyårsafton där en helt fantastisk nyårsmiddag intogs hos brorsans vänner ute på Vendelsö. Hela kvällen var väldigt väldigt lyckad med lagom mycket folk, roligt snack och en härlig stämning. Därefter dimma igen... Vill minnas att jag i någon slags förvirring eller plötsligt desperat behov att uppmärksamma kulturutbudet i stockholm fick kompisgänget att tycka att en rundvandring på Nationalmuséet, och ett speciellt öga till utställningen om optiska illusioner genom tiderna, var det bästa en fredag kunde erbjuda. Kallt var det och jag kunde återigen konstatera att jag inte förstår mig på konst (kanske var det därför jag så högljutt försvarade utställningen för en kritisk och aningen missnöjd L under den kommande senkvällens fyllesnack) men man fick ändå en känsla av att ha varit lite duktig. Löjeväckande, eller hur?
På lördagen slog så förkylningen till. Jag trodde till en början att det bara var straffet för flera dagars festande som gjorde att baksmällan antog sådana proportioner. Men icke, mot kvällen kunde jag dystert konstatera att alla antydningar till baksmälla var borta, men forfarande låg jag under mitt täcke i L:s soffa fullt påklädd, skakade som ett asplöv av frossa och skämdes nåt alldeles oerhört över att jag inte skulle åka hem förrän dagen därpå och därmed alldeles säkert smitta den stackaren. Resan hem var för övrigt härlig, den började rätt bra då jag vid en fika hos familjen C fick en alvedon för att lindra det värsta. Jag tar oerhört sällan förkylningsmediciner av det slaget. Därför blir jag alltid också en aning förvånad över hur pass väl de faktiskt fungerar. Naturligtvis så avtog effekten på tåget och väl framme i Gävle hade temperaturen närmat sig fåniga minus 15 grader. Härligt... som ni säkert förstår så hade jag glömt min riktiga vinterjacka i Hälsningland, det fanns inte ens en sportslig chans att jag skulle få med den när temperaturen i stockholm och gävle skulle nå dessa nivåer. Jag går istället och spänner hela kroppen i en snowboardjacka som förvisso är förvånansvärt varm för sitt tunna material, men ingalunda gjord för stadspromenader i arktiskt klimat. Jag minns mitt badkar i nya lägenheten och smiter in på ICA för att köpa badskum, blänger skeptiskt på flaskor som ropar ut sitt budskap om rosa skum som luktar persika, men hittar sedan längst ned i hörnet en flaska med den mer neutrala färgen grön som dessutom utlovar eucalyptusångor med skummer som ska vara särskilt härligt om man är förkyld. Score!
Väl inne i lägenheten slås jag av att jag inte har några lampor. Typ alls. Efter en stunds trevande minns jag att lampan i badrummet faktiskt funkar. Sedan kan jag lotsa mig till köket och tända spislampan (några dagar senare först inser jag att lysrörslampan i taket faktiskt inte är trasig, utan bara väääldigt långsam). Förutom en adventsljusstake är det de enda lysen jag har i lägenheten till dags dato. Men internet har jag så det går ingen nöd på mig:)
Badet på söndag kväll kändes som den första fina upplevelsen på ett halvår, även om det egentligen handlade om några få dygn. Annars såg jag inte att montera ihop min säng, och temperaturen har visat sig svår att få upp i det som jag tänkt ska bli mitt sovrum (en balkongdörr som inte är vidare värst bra isolerad verkar vara den stora boven) så jag sov på madrass på golvet i mina kläder och en tjock filt över mig första natten. Kändes lite som ett antiklimax när första natten i min nya lägenhet skulle bli på det sättet. Men jag var ändå vid ganska gott humör, även om många svordomar riktades till förkylningsgudarna.
Måndag och tisdag försökte jag helt enkelt kurera mig så gott det gick inför onsdagen. Jag gjorde avkall på min motvilja för allehanda tabletter och masade iväg mig till apoteket. Apotekarien visste vad hon gjorde och visade mig på medikament som iofs var hiskeligt dyra, men som också fungerade. Jag kommer nog aldrig att bli den som lättvindigt börjar knapra en massa piller, men har jag inte möjlighet att ligga kvar i sängen och kurera mig så kommer jag nog ha lättare i fortsättningen att göra vardagen mer dräglig med allehanda kemiska (lagliga) preparat. Det funkar helt enkelt. Men jag fick ju inget gjort i lägenheten just. All tid gick åt att ligga i badet eller soffan och sörpla grönt te. Idag var så första dagen på nya jobbet. Jag skämdes återigen en aning för att jag inte var frisk (varför nu jag gör det, men jag inbillar mig alltid att någon skulle anse att jag är på tok för sjuk för att vara ute och smitta andra) och besvärades av den hopplösa "rinn-snuvan" som alla vet inte går att snyta ut. Lösningen mindes jag från en tv-reklam någon gång bland öl-dimmorna kring nyår att den fanns. Och här kommer skammlös reklam: Otrivin Comp, jag stack iväg och köpte det på lunchen och tro mig när jag säger att andra halvan av dagen kändes mycket mycket lättare att ta itu med.
Jobbet då. Jaaa, jag kan inte säga vad jag jobbar med, för det vet inte ens dem vid det här laget. Jag har ett sex veckors introduktionsschema nu och efter det är det tänkt att jag ska säga vad jag vill börja jobba med. För det behövs hjälp överallt se.. Vi får se vad det blir, finns mycket som verkar kul, men jag vet inte förrän jag fått lite mer inblick. Folket på kontoret verkar riktigt bra i alla fall, det skrattas mycket och skämtas hjärtligt lite titt som tätt utan att bli plumt och stämningen verkar vara riktigt riktigt bra. Jag tror chanserna är mycket goda att jag kommer att trivas. Felet nu är att det är mörkt när jag åker till jobbet, och mörkt när jag kommer hem. Jag ges ingen tid att fixa i lägenheten alltså, så det får sparas till Lördag. Eftersom jag fortfarande är ganska förkyld så orkar jag ändå inte så mycket när jag kommer hem. Ett sista irritationsmoment är att jag glömt hela mitt kryddskåp uppe i Hälsingland, och eftersom jag är för snål att köpa nya kryddor när jag vet att jag har tre saltkar och fyra pepparkar där så får jag leva utan matlagning ett tag. På söndag åker jag sannolikt upp över dagen och hämtar lite prylar som jag saknar. Ja just ja, och jag är inne på mitt sista par strumpor och får ingen tvätt-tid:=)
Men annars leker livet! Hoppas det gör det för er också!
Men tillbaka först några veckor. Julen firades under allmänt stök som sig bör med två gossar på 10 och 11 år under samma tak. Det var väldigt trevligt och kul att få fira jul med storasyster igen, och naturligtvis så uppfyllde hon mina förväntningar på ett sällan skådat läckert julbord. Tänk om man hade den talangen på mat! Konstant mätt i flera dagar givetvis, men så slutade man aldrig riktigt äta heller... På Annandagen bar det av upp till Hälsingland och trots att det varit mycket bra på många sätt drog nog både jag och brorsan en lättnadens suck när allt vad pälshår lämnades bakom oss. Det hjälper liksom inte hur väl man än städar om det i alla fall springer runt två katter och två hundar inomhus konstant och hästkläder hängs av i hallen.
Väl i hemtrakternas skogar blev det en blöt utgång med ett glatt gäng innan vi packade in mina gamla lägenhetsprylar tillsammans med lite ny bråte i en lastbil och kuskade ner till Gävle. I ett tillstånd som helt klart var en aning stressat så bars allting in i rask takt, det mesta hamnade ändå i någorlunda rätt rum. Därefter styrdes kosan vidare mot Stockholm. Jag och polaren B åkte med brorsan till huvudstaden medans far vände norrut för att återlämna lastbilen. Vi är nu vid den 29:e december. De följande dagarna ramlar iväg i ett ölets och whiskyns skimmer med några timmars klart huvud på själva nyårsafton där en helt fantastisk nyårsmiddag intogs hos brorsans vänner ute på Vendelsö. Hela kvällen var väldigt väldigt lyckad med lagom mycket folk, roligt snack och en härlig stämning. Därefter dimma igen... Vill minnas att jag i någon slags förvirring eller plötsligt desperat behov att uppmärksamma kulturutbudet i stockholm fick kompisgänget att tycka att en rundvandring på Nationalmuséet, och ett speciellt öga till utställningen om optiska illusioner genom tiderna, var det bästa en fredag kunde erbjuda. Kallt var det och jag kunde återigen konstatera att jag inte förstår mig på konst (kanske var det därför jag så högljutt försvarade utställningen för en kritisk och aningen missnöjd L under den kommande senkvällens fyllesnack) men man fick ändå en känsla av att ha varit lite duktig. Löjeväckande, eller hur?
På lördagen slog så förkylningen till. Jag trodde till en början att det bara var straffet för flera dagars festande som gjorde att baksmällan antog sådana proportioner. Men icke, mot kvällen kunde jag dystert konstatera att alla antydningar till baksmälla var borta, men forfarande låg jag under mitt täcke i L:s soffa fullt påklädd, skakade som ett asplöv av frossa och skämdes nåt alldeles oerhört över att jag inte skulle åka hem förrän dagen därpå och därmed alldeles säkert smitta den stackaren. Resan hem var för övrigt härlig, den började rätt bra då jag vid en fika hos familjen C fick en alvedon för att lindra det värsta. Jag tar oerhört sällan förkylningsmediciner av det slaget. Därför blir jag alltid också en aning förvånad över hur pass väl de faktiskt fungerar. Naturligtvis så avtog effekten på tåget och väl framme i Gävle hade temperaturen närmat sig fåniga minus 15 grader. Härligt... som ni säkert förstår så hade jag glömt min riktiga vinterjacka i Hälsningland, det fanns inte ens en sportslig chans att jag skulle få med den när temperaturen i stockholm och gävle skulle nå dessa nivåer. Jag går istället och spänner hela kroppen i en snowboardjacka som förvisso är förvånansvärt varm för sitt tunna material, men ingalunda gjord för stadspromenader i arktiskt klimat. Jag minns mitt badkar i nya lägenheten och smiter in på ICA för att köpa badskum, blänger skeptiskt på flaskor som ropar ut sitt budskap om rosa skum som luktar persika, men hittar sedan längst ned i hörnet en flaska med den mer neutrala färgen grön som dessutom utlovar eucalyptusångor med skummer som ska vara särskilt härligt om man är förkyld. Score!
Väl inne i lägenheten slås jag av att jag inte har några lampor. Typ alls. Efter en stunds trevande minns jag att lampan i badrummet faktiskt funkar. Sedan kan jag lotsa mig till köket och tända spislampan (några dagar senare först inser jag att lysrörslampan i taket faktiskt inte är trasig, utan bara väääldigt långsam). Förutom en adventsljusstake är det de enda lysen jag har i lägenheten till dags dato. Men internet har jag så det går ingen nöd på mig:)
Badet på söndag kväll kändes som den första fina upplevelsen på ett halvår, även om det egentligen handlade om några få dygn. Annars såg jag inte att montera ihop min säng, och temperaturen har visat sig svår att få upp i det som jag tänkt ska bli mitt sovrum (en balkongdörr som inte är vidare värst bra isolerad verkar vara den stora boven) så jag sov på madrass på golvet i mina kläder och en tjock filt över mig första natten. Kändes lite som ett antiklimax när första natten i min nya lägenhet skulle bli på det sättet. Men jag var ändå vid ganska gott humör, även om många svordomar riktades till förkylningsgudarna.
Måndag och tisdag försökte jag helt enkelt kurera mig så gott det gick inför onsdagen. Jag gjorde avkall på min motvilja för allehanda tabletter och masade iväg mig till apoteket. Apotekarien visste vad hon gjorde och visade mig på medikament som iofs var hiskeligt dyra, men som också fungerade. Jag kommer nog aldrig att bli den som lättvindigt börjar knapra en massa piller, men har jag inte möjlighet att ligga kvar i sängen och kurera mig så kommer jag nog ha lättare i fortsättningen att göra vardagen mer dräglig med allehanda kemiska (lagliga) preparat. Det funkar helt enkelt. Men jag fick ju inget gjort i lägenheten just. All tid gick åt att ligga i badet eller soffan och sörpla grönt te. Idag var så första dagen på nya jobbet. Jag skämdes återigen en aning för att jag inte var frisk (varför nu jag gör det, men jag inbillar mig alltid att någon skulle anse att jag är på tok för sjuk för att vara ute och smitta andra) och besvärades av den hopplösa "rinn-snuvan" som alla vet inte går att snyta ut. Lösningen mindes jag från en tv-reklam någon gång bland öl-dimmorna kring nyår att den fanns. Och här kommer skammlös reklam: Otrivin Comp, jag stack iväg och köpte det på lunchen och tro mig när jag säger att andra halvan av dagen kändes mycket mycket lättare att ta itu med.
Jobbet då. Jaaa, jag kan inte säga vad jag jobbar med, för det vet inte ens dem vid det här laget. Jag har ett sex veckors introduktionsschema nu och efter det är det tänkt att jag ska säga vad jag vill börja jobba med. För det behövs hjälp överallt se.. Vi får se vad det blir, finns mycket som verkar kul, men jag vet inte förrän jag fått lite mer inblick. Folket på kontoret verkar riktigt bra i alla fall, det skrattas mycket och skämtas hjärtligt lite titt som tätt utan att bli plumt och stämningen verkar vara riktigt riktigt bra. Jag tror chanserna är mycket goda att jag kommer att trivas. Felet nu är att det är mörkt när jag åker till jobbet, och mörkt när jag kommer hem. Jag ges ingen tid att fixa i lägenheten alltså, så det får sparas till Lördag. Eftersom jag fortfarande är ganska förkyld så orkar jag ändå inte så mycket när jag kommer hem. Ett sista irritationsmoment är att jag glömt hela mitt kryddskåp uppe i Hälsingland, och eftersom jag är för snål att köpa nya kryddor när jag vet att jag har tre saltkar och fyra pepparkar där så får jag leva utan matlagning ett tag. På söndag åker jag sannolikt upp över dagen och hämtar lite prylar som jag saknar. Ja just ja, och jag är inne på mitt sista par strumpor och får ingen tvätt-tid:=)
Men annars leker livet! Hoppas det gör det för er också!
Subscribe to:
Posts (Atom)