En Dag i Ivan Denisovitjs Liv

Alexander Solsjenitsyn har som bekant skrivit den här boken. Det är bara den andra ryska författaren som jag ger mig på, och ironiskt nog har de båda liknats vid varandra (den andra är då Tolstoj). Men hur som helst, titeln säger den stora handlingen klart och tydligt. Vi följer Ivan från när han vaknar till reveljen och tills han somnar på kvällen. Det är ingen speciellt eventfull dag, den innehåller förvisso orosmoment, men det blir man på det klara med att det gör varje dag. Faktum är att det på det stora hela är en ganska lyckad dag, men fortfarande en dag bland många andra, bland tretusensexhundrafemtiotre dagar närmare bestämt. Ivan sitter i ett arbetsläger på tio år. Trots att boken bara beskriver en dag, så inbillar man sig att man får en bra inblick i hur förhållandena var, i alla fall för en person som lyckats anpassa sig till livet. Boken är varken förtvivlad eller skriven med guldkant, närmast någon slags dov melankoli med ett extremt levande språk. Allt blir väldigt verkligt och varje mening är laddad med stort innehåll. Det är den typen av bok man läser om samma mening väldigt många gånger. Därmed tog också de 130 sidorna förvånansvärt lång tid. Men det beror som sagt inte på att boken är tråkig, tvärt om, den manar till eftertanke. I övrigt skulle jag vilja säga att En Dag i Ivan Denisovitjs Liv är en utmärkt bok att börja med om man vill ge sig in på de lite tyngre ryska författarna, då längden på boken är ganska lagom och man får en inblick i vad det handlar om att hålla reda på en mängd ryska namn (ingen självklarhet, tro mig!). Läs den!