Lite politik kanske?

En gräsligt stor del av medias utrymme idag behärskas av vad som allmänt verkar kallas krisen inom Socialdemokraterna. Oaktat vilket block man röstar på så borde detta vara något som oroar fler än det faktiskt gör. Jag är nämligen av den bestämda åsikten att ska ett land drivas framåt framgångsrikt så krävs en skarp, uttalad och utmanade opposition, oavsett vilka som bildar regering för tillfället. Utan opposition värd namnet tacklar makthavarna nästan undantagslöst av, de tappar fokus från vissa frågor och blir helt enkelt en smula bekväma. Detta var något som jag tror i min ringaste mening hände just socialdemokraterna, ett något för lång nära ohotat styre av Sverige gjorde en del bekväma. Det drog dessutom till sig medlemmar som kanske egentligen inte var just socialdemokrater i själ och hjärta men tyckte att det där med att kunna påverka via Sverigest största parti, det verkade läckert. När partiet sedan råkar på motgångar så verkar det ganska logiskt att den här typen av interna stridigheter kommer till ytan. Det får vara som det vill med det, jag hoppas de enas runt en ledare som partiet kan samlas runt så de återigen kan skapa en opposition värd namnet och som kan tagga till vår folkvalda regering att anstränga sig det där extra eller plocka upp bollen om de tappar den.

Nu kanske jag låter som en kappvändare... och det är väl inte helt omöjligt att jag är det heller. Jag tror inte en ideologi kan vara det rätta valet i alla tider, världen funkar inte så. Den förändras och växer och går framåt på ett ytterligt dynamiskt sätt och oavsett hur flexibelt ett parti kan tänka sig vara så kan de inte lägga om sin politik så fatalt att de konstant kan hänga med i svängarna utan att tappa sin egen identitet. Alltså är det bra med maktskiften vill jag komma till, bara de kommer i rätt tid.

Ett annat ämne jag skulle vilja ta upp är intelligens. När jag satt och funderade på det här inlägget så kom jag fram till att om politik kan vara kontroversiellt så är det här minförsedd mark på allvar, men jag tror jag bara kommer skriva som jag tänker i alla fall så får det bli vad det blir. Men i alla fall. Intelligens är något som vi alla relaterar till något, men vi är ytters sällan överens vad det handlar om. Vissa lägger stor vikt vid sådant som IQ, vilket bygger till enormt stor del på förmåga till logiskt resonemang. Det den stora bulken av vetenskap går ut på. Gott så. Andra pekar på det med EQ som ett bättre mått och här ska sägas att jag inte studerat begreppet ingående, men vad jag förstått så tar det med i beräkningarna din förmåga till empati i det hela. Det vill säga att kunna relatera till andra människor och förstå deras situation och hur de mår. En beundransvärd och mycket bra egenskap. Men är det intelligens? Man kan väga in social kompetens, att kunna föra sig i olika sociala sammanhang och känna av vad situationen kräver för typ av agerande. Något säger mig att EQ har ganska mycket med det att göra också. Fantasi är även en mycket stor del, utan fantasi saknar du förmågan att tänka utanför ramarna och otroliga uppfinningar som bilen, datorn, internet, månraketen och mobiltelefonen hade omöjligen sett dagens ljus. Avslutningsvis så har vi resonemang baserat på erfarenheter och/eller inlärd kunskap. Alla dessa kräver olika typer av begåvningar, men samtliga tenderar vi att samla i begreppet intelligens.

Här kommer då kontroversen. Vi ser att intelligens består av flera delar, det är komplext och består av olika delar begåvning samt medfödd talang. Men av alla egenskaper vi kan födas med så tror jag just intelligens är bland det mest förbjudna att skryta om. Nu bor vi i Sverige så det här med att skryta är straffbart som det är. Men att säga att jag är bättre på fotboll än du, lyfter tyngre skrot, har högre kindben, större muskler, finare hår, blåare ögon, spelar bättre gitarr, har bättre sångröst. Allt detta kan vi ändå köpa om någon säger det, det är områden där vi alla alltid är mycket medvetna om våra egna begränsningar. Men GUD FÖRBJUDE att någon säger att de är smartare än du! Kopplingen blir ofrånkomligen omedelbart att de inte bara sa att de var smartare, de sade dessutom (mellan raderna, självklart!) att du är dum! För så måste det vara, just när det kommer till intelligens så är allt plötsligt svart/vitt. Är någon smartare än jag så måste ju jag vara dum, eller?

Har man väl konstaterat det så finns det en ännu konstigare twist i samhället. Det är nämligen ok att tjäna sitt levebröd på att utnyttja sin intelligens i ett yrke, men att utnyttja att du begåvats med ett vackert yttre som du dessutom förmodligen jobbar rätt hårt på att upprätthålla, det är minsann inte ok! För JAG skulle ju inte kunna försörja mig som fotomodell, då ska ingen annan det heller, de får väl läsa vidare som jag! För jag skulle aldrig drömma om att säga att de inte har den begåvningen, även om det är precis det jag tänker när jag ser deras bilder i tidningen.

Såg ni vad jag gjorde där? Om inte så generaliserade jag något alldeles våldsamt. Det ska man såklart inte göra. Men ibland måste man nästan göra det för att åskådliggöra en populär åsikt som annars kanske går oemotsagd, och det är inte bra det heller. Sedan så är det ganska kul också!

För övrigt så har Henrik Schyffert börjat med en ny show "Ljust och fräscht" tillsammans med Fredrik Lindström. Återigen har han använt sig själv mer som inspiration för att driva lite med den svenska folksjälen. Verkar hur kul som helst! Eftersom jag har fått någon slags anti-reaktion mot just ljust och fräscht så kommer jag kanske till och med gilla den ännu mer. Risken är väl bara att jag snart inte får ha mitt mörka och murriga ifred... Jag avslutar med ett klipp på en mycket trevlig visa som satt sig ganska ordentligt till rätta i min skalle på senare tid.

Nya tider, nya intressen

Jag börjar inse att ihärdighet och envishet inte ligger i framkant bland mina fördelaktiga egenskaper. Genom snart sagt hela min upplevda tillvaro så har jag då och då hittat nya intressen som efter några månader tappats bort i glömskans land av en mängd olika anledningar. Ibland hinner jag ledsna, ibland glömmer jag bara bort det hela utan att riktigt fatta varför. Mitt intresse under större delen av hösten har handlat om stjärnor och planeter i synnerhet och populärvetenskap i allmänhet. Intresset finns förvisso fortfarande kvar, i ganska stor utsträckning dessutom. Inte bara riktigt lika brinnande som för några månader sedan. Jag tror egentligen mest det handlar om att det får dela utrymmet lite mer. Vissa intressen är nämligen återkommande förstår ni, de ligger nere i månader men de kommer alltid tillbaka i viss utsträckning. Just nu har jag börjat plocka upp gitarren lite mer när jag kommer hem, jag pluggar lite extra på kvällarna för att ta några extra snabba kliv bort från min nuvarande yrkesroll till något jag upplever lite mer givande samt att träningsnerven börjat rycka för första gången på lääänge. I och för sig har jag ännu inte kommit iväg till första träningspasset, men det har i sin tur betydligt mer att göra med den ihållande förkylningen och schemakrockar som inte riktigt gick att navigera runt. Låter banalt, men för en gångs skull känner jag själv att jag inte bara kommer med dåliga ursäkter och det var det som räknades ändå.

Ptja, annars då? Jo, utöver de tidigare nämnda återkommande intressen som ånyo greppat mig så börjar en knepig fascination ta sig form. Den förhåller sig dock gräsligt svårdefinierad, men verkar av allt att döma införliva diverse detaljer från det förra sekelskiftet. Däribland finner jag saker som inredning, arkitektonisk stil, gammal teknologi samt en smaklökarnas tummen upp för IPA (alltså Indian Pale Ale vilket efter lite efterforskning visade sig vara oerhört tidstypiskt för den tiden). Själva idén kring steampunk är en annan grej jag fått upp ögonen för, men jag vet inte riktigt i vilket utsträckning jag vågar ta den vägen. Med mitt facit över tidigare intensiva intressen torde dock faran inte vara så stor att jag gör om min lägenhet till en futuristisk version av Nautilus innandöme, även om det vore fasligt coolt.

Nå, utan speciellt värdefulla tankenötter eller roliga historier från den alldeles verkliga tillvaron lämnar jag nog detta avtryck. Någon som har lite envishet till salu?

Allt snurrar..

Så, jag har inte skrivit på några dagar och det kommer tyvärr dröja några dagar till innan jag skriver något av reellt läsvärde. Det här är mest en heads-up. Jag ligger förkyld, ordentligt så och det har fört med sig en yrsel som jag inte varit med om. Extremt få tankar lyckas fastna i denna yrsliga hjärna och de som gör det har jag inga tankar på att skriva ned. Alltså kommer det dröja ytterligare ett tag innan det kommer inlägg av värde, men nu vet ni åtminstone varför.

En ny bekantskap?

En flicka har börjat springa omkring i mina tankar. Ändå vet jag knappt hur hon ser ut. Hon tog kontakt för ganska länge sedan, bara för att försvinna igen utan ett spår. Hon är livfull och nyckfull, envis och inte så lite brysk när hon känner att det krävs. Hennes ålder är ett mysterium som jag ännu inte lyckats lösa och hennes hemlighetsfulla läggning har effektivt dolt alla försök till att kartlägga hennes bakgrund. Faktum är att varje gång jag försöker aktivt snoka reda på mer så försvinner hon ett tag. Sedan när man minst anar det så trillar det fram någon detalj. Som hennes namn, av sed som tidigare använts i denna blogg så kommer jag bara använda initialer, så framgent kallar jag henne FL. Det tog lång tid innan jag ens fick veta namnet, flera veckor om jag inte missminner mig. Snart måste jag göra något aktivt av det hela, men kanske är detta första steget? Jag har ingen aning om vart detta kan leda till, jag vet inte ens vart jag vill att det ska leda, men hon fascinerar mig, mer än de flesta har gjort på flera år. För mig är hon oerhört levande, men trots att jag ibland ser henne helt tydligt och klart så finns hon inte mer än som ett skrivet namn på ett papper vid min säng och som en idé i mina tankar. En idé som olikt så många andra idéer jag haft verkar leva ett eget litet liv och som aldrig riktigt vill lämna mig i fred eller ens för den delen ge mig tillräckligt att göra något av den. Kanske blir hon mer någon dag och kanske är detta första steget till att göra henne mer levande?

Välkommen 2012

De första dagarna av det nya året har kommit och gått alldeles fantastiskt anonymt mer än att det bjudits på fullkomligt förkastlig väderlek. Jag hoppas det inte är tecken på vad som ligger och lurar i de kommande 12 månaderna. Normalt sett så brukar jag älska nyårsafton alldeles oerhört. Jag känner lättnad över att jag kan lägga det tidigare året bakom mig och känna förhoppningar och tillförsikt inför framtiden, för ett nytt år har alltid betytt lite av en till chans för mig.

Av någon anledning så lyser den känslan totalt med sin frånvaro just nu, och jag hade inget dåligt nyårsfirande, tvärtom! Fick träffa både den person jag sett fram emot att fira nyår med och dessutom lära känna lite nya sköna människor som bonus! Men den där hoppingivande lättnaden i hjärtat som brukar få mig att ta några extra djupa andetag och tänka "det här ska bli det bästa året i mitt liv!", den blev visst kvar vid förra årsskiftet och jag saknar den. En nyårsafton som för övrigt slutade med att jag blev utslängd från krogen så det är mer än lovligt knäppt att 2012 inte kan kamma till sig... Jag har förstås lite teorier, men se då kommer vi in på saker som jag hade tänkt att den här bloggen ska hålla sig ifrån. Alltså låter vi bli.

Blogger har för övrigt lanserat ett nytt interface för oss användare och för första gången kan jag se lite statistik om hur många sidvisningar jag har per dag och vilka inlägg som visats mest för första gången. Nu är det garanterat betydligt färre som är medveten om att jag är igång och skriver igen, det är inte som att jag har skickat spam-mail precis, men de äldre inläggen har ändå ett procentuellt förkrossande övertag gentemot de yngre så att säga. Så om folk som faktiskt är inne och läser lite då och då skulle orka sig med så skulle jag tacksamt ta emot lite konstruktiv kritik. Den största skillnaden är ganska enorm har jag märkt, även om mitt språk kanske inte ändrats väsentligt så glimrar de äldre inläggen av en humoristisk ådra som jag måste ha glömt under någon blöt sten eller lämpligt valt icke konstruktivt jobbmöte.

Ja, en annan sak som såklart kan bidra är väl att saker inte sker i samma utsträckning längre? Vi ska även komma ihåg att när bloggen startades så var jag arbetslös och hade ett groteskt stimulansbehov och numer så är jag en jobbzombie som så många andra som väl inte känner att ytterligare stimulans är precis det jag behöver när jag kommer hem. Ja, förutom lite tv-spel eller någon inte allt för klurig tv-serie då.