Fotboll ikväll, men...

Ja, jag kan inte göra mycket annat än att kapitulera för det faktum att när Sverige spelar landskamp så får alla andra program och de flesta övriga tänkbara aktiviteterna en lördagkväll prydligt maka på sig. Tränings- och vänskapslandskamper hyser inte riktigt samma privilegium, så där kan man tänja på gränserna. Men nog undrar man ibland hur de som planerar tv-sändningarna tänker. Eftersom jag i min något isolerade benägenhet åtminstonde brukar kolla igenom tv-programmet i jakt på något sebart så kunde jag konstatera att veckan som gått varit totalt fruktansvärd om jag skall utgå från mig själv (vilket då alltså är en bloggares totala frihet att göra om någon missat det). Men så ikväll dårå, tv2 tar initiativ och gör en helkväll på temat vampyrer, ett mycket lovvärd idé, men ack så illa planerad. Kan förövrigt sticka in här att bland alla de möjliga märkliga intressen och fascinationer jag har så står vampyrer sedan en tid tillbaka högt på den listan. Det är i dagarna så ovanligt så det nästan är patetiskt, men det skiter jag i. Tror det är tre intressanta vampyrfilmer som visas och komplementeras med ett program som tar upp själva vampyrfenomenets framgångssaga på vita duken samt tydligen något kring dess härkomst. Men som sagt, fotbollen....

Fyran vill inte vara för mycket sämre och kastar sig in i sin andra omgång av stjärnor på is. Ett koncept som jag från första början placerade under kategorin "totalt osebart" utan att för den skull ens se en trailer. Efter några frånvarande kommentarer från min far som sedvanligt sett sedan är oerhört svårimponerad på tv-fronten uttryckte ett försiktigt gillande kring programmet där det framgick en svårighet att inte bli imponerad av de deltagandes framgångar på isen så kollade jag in programmets repris idag. Jag kom då på två saker: Josefin Sundström är faktiskt med (en gammal kändisförälskelse som hänger med sedan hon dök upp som sveriges hetaste tös som programledare för svt's gamla hitlistan), samt att fysiska minnen av den intensiva smärtan av att ramla på is utan hockeyskydd gjorde sig plågsamt påmind. En motvillig respekt smög sig in där jag minst anade den och såg nästan med förtjusning fram emot att se nästa omgång, men, fotbollen...

Avslutningsvis så visas två filmer som inte kräver samma ingående presentationer, men som ändå svider en aning för att man missar, jag talar då om Flightplan på 4+ och Exorsisten: Begynnelsen på 6:an. Aningens frusterande måste jag säga. En smula mer framförhållning och jag hade haft ett vettigt tv-utbud för nästan en hel veckas kvällar.

Men här sitter jag och snackar tv när jag igår så högtravande pratade om mina läsplaner. Det låter inte så förtroendeingivande eller hur? Nå, Brevet från Peking blev jag faktiskt klar med igår. Vet inte vad jag ska säga om den, det är en berättelse om kärlek och möte mellan kulturer. Men det är ingen intensiv historia, mer än att den lyckas beskriva intensiv längtan ganska bra. Nobelprisvinnande (fick jag reda på igår!) författarinnan Pearl Buck har däremot ett fantastiskt vackert språk, och ett sätt att berätta som ger intryck av att man mins något sedan länge passerat snarare än att man känner sig delaktig. Till viss del så är även boken framlagd lite som en dagbok. Kanske ingen bok jag kommer minnas intensivt om några år, men ändå läsvärd. Nu siktar jag på att bli klar med Dummskallarnas Sammansvärjning ska vi säga innan tisdagen samt påbörja minst två nya böcker innan nästa helg. Vi säger så. Over n out.