Någonsin ätit en tångkrabba?

Helgen i stockholm passerade mycket angenämt, det var riktigt roligt att se de gamla vännerna samlade på en och samma plats för första gången på flera år. En hel del dryck inkluderades i detta trevliga umgänge och söndagen ägnades uteslutande åt ett slappande i soffan framför Iron Man innan det var dags att sätta sig på bussen. Eftersom man börjar bli äldre än jag vill medge så satt även sviterna i fram på måndagen, och tacksam över att ha en smärre men godtagbar ursäkt så stannade jag hemma från skogen, sökte en del jobb, tog kontakt med lite folk och jobbade allmänt lite framför datorn. Ber här om ursäkt för att det inte blev något inlägg i måndags, men hjärtat fanns väl inte där.

Tångkrabborna ja, de kanske ni undrar vad de gör i titeln? De spelade helt enkelt en roll i hemresan från stockholm. Min vana trogen när jag är lite seg så var jag inte speciellt hungrig under dagen och räknade inte med att bli det heller förrän sent på kvällen. Ödet ville däremot annorlunda när jag satte mig ner och började läsa Ian Flemmings Goldfinger. Tidigt i boken beskrivs en frossande måltid i tångkrabbor med skirat smör och rostat bröd, serverat med ljusröd champagne. Vips blev det en tre och en halv timmes bussresa på skrikande tom mage. Nu har jag i och för sig aldrig i hela mitt liv ätit en tångkrabba, men skaldjur står högt på min lista och efter beskrivningarna så anade jag att det var en upplevelse utöver det vanliga.

Jaja, igår blev det ut i skogen igen och överrumplad insåg jag att vi faktiskt inte hade så oerhört mycket arbete kvar, faktum är att vi skall jobba imorgon innan vi måste flytta kojan som vi fikar i. Efter det uppskattade pappa att det just inte var mer än en dags jobb till. I alla fall för ett tag, men jag vet inte om han undanhåller något heller... Så idag var det visst sammanträde på gång och eftersom jag trots min ålder är en riktig rookie i skogen så ansåg far att det inte lämpade sig att jag for dit själv, och jag måste nog hålla med än så länge. I vilket fall som helst ska man undvika att jobba själv i skogen om man inte har väldigt många års erfarenhet tydligen, då står sig en vecka ganska slätt. Jag spenderade dagen med att först sova läänge, mest eftersom jag av någon riktigt fånig anledning haft ordentliga mardrömmar den senaste tiden. Dessutom satt jag uppe rätt länge och lyssnade på mäktiga klipp från youtube, ett mycket farligt tidsfördriv. Väl vaken insåg jag att jag inte hade den ringaste motivation eller för den delen anledning till att kliva upp. Jag låg kvar tills det på grund av det fina vädret helt enkelt blev för varmt och magen började påpeka att den sket i mitt dåliga humör, den var hungrig i alla fall, så det så.

Idag har passerat läskigt obemärkt framför datorn, görandes just ingenting alls. Jag har sökt en tjänst till och registrerat mig på Manpower, det är väl det. Resten har spenderats på youtube och totalt planlöst surfande om rent nonsen. Dagen såg ut att gå mot en slags månadsbotten där en massa dåliga tecken gjorde mig mer än vanligt påmind om min ganska bedrövliga situation. Exempelvis verkar det vara svårt att ordna en påskrift om närvaro på en exjobbsredovisning som jag var på för snart ett år sedan. Om det inte går att lösa måste jag lägga 2000kr av min totala brist på inkomst för att åka upp till Luleå och gå på en redovisning som jag inte är ett smack intresserad av bara för att kunna ens ansöka om att få ut mina examen. Liiivet är hääärligt! Tjo!

Men så i allt elände ringer det då från Academic Work och skänker en smula ljus åt en annars ganska trist dag. Nu verkar jag vara aktuell för en tjänst som junior byggledare för ett företag inom anläggningsbranschen i huvudstaden. De skulle presentera min profil i dagarna. Nu får jag gå och vänta en vecka drygt igen antar jag... Man ska väl aldrig sluta hoppas, men jag erkänner att jag inte är lika begeistrad längre som de första gångerna de ringde. Men i bästa fall innebär det en resa till stockholm för att gå på intervju i alla fall, det är alltid något!

Har förresten även börjat läsa En Dag i Ivan Denisovitjs liv och kommit en försvarlig bit på väg, så planen håller än så länge. Men en god vän skulle naturligtvis lägga sig i, i all välmening givetvis, men B har nu i sin givmildhet gett mig ytterligare en bok till listan. Två steg fram och ett tillbaka? Men det skall visst vara en mycket bra bok, och eftersom han läst fler än jag troligen någonsin kommer göra så får jag lita till det. Det handlar då om "Pappersväggar" av John Ajvide Lindqvist som även skrivit "Låt den rätte komma in" som är aktuell på grund av att filmen har premiär ganska snart om jag inte har fel.

Simma lungt