Sunday, June 14, 2009

Det där stora L:et i pannan?

Få saker får en att känna sig så föraktfullt klantig som när man går ned till sin bokade tvättstuga och inser att det var igår som tvättiden var. Är man dessutom som jag längst in i garderoben och hämtar strumpor och underkläder och inser att ett besök på klädaffären just blev en oundviklig realitet så späs klantigheten på ytterligare några lager.

Egentligen borde det hela borga för att jag skulle kunna ge mig ut på den där cykelutflykten istället som jag hade planerat innan jag kom ihåg att jag hade den (felplanerade) tvättiden. Tyvärr har jag i min lathet fortfarande inga stänkskärmar till min cykel och regngudarna har stadigt vägrat släppa taget om Gävle sedan i fredags. Det enda som står på schemat är således att göra kroppkakor i eftermiddag, vilket jag egentligen borde börja förbereda lite redan nu, men jag ids bara inte. Lustigt hur jag måste ha någon slags planerad aktivitet för att få igång mig. Om jag inte har det ligger jag lätt kvar i soffan hela dagen och slänger bort den på tv-serier som även om de är intressanta knappast tillför något på det stora hela i tillvaron. Men har jag bara en grej som jag måste göra så ramlar genast en massa andra aktiviteter, såväl måsten som frivilliga, bara in och jag får hejdlöst med saker gjorda. Verkar som den här helgen kommer hamna i facket "i stort sett menlös". Enda trösten är att jag åtminstonde har gnetat in de första takterna till Stings "Shape of my heart" på gitarren och läst in de första kapitlen i Wicca - A guide for the solitary practitioner. Vafalls tänker ni nu, tror karln han är en trollkarl? Nja, men det ska inte stickas under stol med att jag under större delen av mitt liv lekt amatörfilosof, och Wicca traditionerna (finns en mängd) sitter onekligen på en hel hög med intressanta idéer som inte förtjänar att fnysas åt enkom tack vare ett namn som getts knasiga vibbar av diverse hollywoodproduktioner.

Jahapp, där flög jag iväg och försökte förklara mig, det ska man naturligtvis inte behöva, men så är jag lätt paranoid också. Ett av mina många fel och brister:) Så vad ska jag ägna söndagen åt? Tjaa, kanske flirta lite online och se om jag kan boka in en eller annan date under veckan, laga nämna maträtt och fixa matlådor och om jag får tummen ur så skulle det vara härligt att göra en lite mer omfattande städning av lägenheten än de vanliga snabba dammsugningarna. Vi får se... Det kan bli så att jag ägnar mig uteslutande åt tv-serier av slaget twin peaks, ncis och supernatural också. Lite mer gitarr blir det säkert också.

Friday, June 12, 2009

...och dagarna bara ramlar på..

Ja, jag vet, jag hade hoppats på att skriva redan i början av veckan, men det blir aldrig som man tänkt sig, det antar jag ni vet vid det här laget. Veckan har har bestått av två enkla saker: jobb och träning. Har lyckats förpassa mig till gymmet tre gånger, tisdagen så tog jag på mig mina nyinköpta fotbollsskor, köpte en billig boll och cyklade iväg till närmsta planen som stod att finna. Några rusher, skott på mål och inlägg senare så hade jag kommit fram till ett gäng slutsatser. För det första så gör gym absolut nada för din lungkapacitet såvida du inte ägnar större delen av tiden åt löpbandet. Tio års feströkande och en total ovana för intervallträning gjorde att jag efter en ganska kort stund funderade på om jag hade fått tillbaka min gamla astma, för det var rent eländigt att försöka andas. Jag insåg även att de lårmuskler som är till största delen ansvarig för själva skott-tekniken bör väckas med största försiktighet, annars kommer skador att uppstå illa kvickt, jag var en mycket stel man när jag till slut drog mig hemmåt. Till sist så upptäckte jag (med någon slags resignerad tur-i-oturen känsla) att mina nya skor nog trots allt var ett nummer för stora. De satt inte riktigt så tight som jag kanske hade önskat. Fördelen var att jag givetvis precis där hade en fullt förklarlig ursäkt inför min förväntade fiasko när min fotbollspremiär var ett faktum.

Premiären dröjde till torsdag, och något fiasko blev det faktiskt inte, om jag ska vara helt ärlig gick den lite bättre än vad jag hade vågat hoppas på. Men kondisen var fortfarande riktigt usel, även jämfört de övriga korplirarna på plats. Förhoppningsvis ska jag kunna ändra på det en aning under sommaren. Galet roligt var det iaf, det rådde en mycket vänskaplig stämning och jag kände aldrig att mina smalben var i någon större fara. Tydligen fick jag någon gång under träningen en stämpling eller så, då jag upptäckte imorse att det var fasligt svårt att få på sig skorna. Men det har nästan gått över nu. När jag cyklade hem från träningen med gräsfläckar på knäna och blöta fotbollsstrumpor korvade över fotknölarna slogs jag dessutom av en nostalgitripp av det häftigare slaget och kunde nöjt konstatera att skor, benskydd och strumpor inte skulle bli ett inköp förgäves.

Nu insåg jag just att jag glömt att skriva om vad som skedde förra helgen, men ärligt talat var inte det en hel massa. Jag var på ett fint dop, drack en och annan drink, hängde med lite kompisar, svor över en dålig match av sverige, hurrade över en annan match i tennis samt dansade järnet med galet snygga tjejkompisar på ett uteställe i stockholm fram till småtimmarna. Den här helgen händer inte massor, ska pyssla lite i lägenheten tror jag, klinka lite gitarr och kanske kanske åka på streetrace i Hofors... vi får se...

Simma lugnt!!

Thursday, June 4, 2009

Planer på gång

Sommaren ser minst sagt lovande ut. I måndags införskaffade jag biljetten som kommer köpa mig fullständig lycka under några dagar i Juli, jag pratar om biljetten till Roskilde. Jag och polaren B har gjort gemensam slag i denna ypperliga idé!! Det kommer bli helt galet kul är jag tvärsäker på. Tältfrågan och transportfrågan är redan löst (eller kommer bli inom de närmsta dagarna). Personligen måste jag bara lösa frågetecknet att jag i dagsläget inte äger ett regnställ eller några gummistövlar, något som enligt erfarna festivalrävar är ett otvetydigt måste på Roskilde. Jag överlevde tre år på Hultsfred utan sagda regnkläder, men Roskilde är tydligen inte alls stöpt i samma form.

I helgen som var så gifte sig två goda vänner till mig uppe i Hälsingeskogarna, en utomhusvigsel på årets hittills varmaste dag på en hembygdsgård med kanske Sveriges vackraste läge (på en sluttning ner mot en spegelblank Norrdellen, det var som något tecknat av John Bauer). Eftersom jag trots allt är en hopplös romantiker, något jag häftigt motargumenterade en gång i tiden, så bidrog det naturligtvis till att jag tyckte det var en helt fantastisk dag, och jag är fantastiskt glad för paret, de passar nästan osannolikt bra ihop. Jag och kompisgänget slog våra kloka (nåja) huven ihop och kom fram till att vår bröllopspresent till dem helt enkelt blir att vi kommer och målar om deras nyinköpta gård (trebyggd Hälsingegård, inget man gör helt lättvindigt) i sommar som är i stort behov av några skvättar falu rödfärg. Nu ska det bara planeras in i almenackan också.

Helgen som tar sin början imorgon ska jag ner till Stockholm. Jag har lite dåligt samvete för att jag inte hinner träffa alla jag skulle vilja, men huvudanledningen till att jag ska ned är för att mitt kusinbarn ska döpas, och då får det stå före allt annat helt enkelt. Jag funderade nästan skallen i bitar innan jag kom på vad jag skulle köpa för dopgåva, inte det lättaste det där. De där småprylarna som ungen aldrig kommer se åt har jag svårt för. Jag tog en chansning och köpte två årgångar av boken "Bland tomtar och troll". Det är fina böcker med riktigt bra och gammaldags sagor i, jag är själv väldigt svag för sagor (ihop med fantasy, ockulta prylar, magi, wicca och vad mer du kan klura fram) och med lite tur kanske böckernas närvaro lockar den lilla flickan till att börja läsa ganska tidigt? Man vet aldrig, men själv kan jag bara vara enormt tacksam för att jag började läsa så pass tidigt som jag gjorde. En av böckerna är förövrigt en ljubileumsutgåva som har lite klassiska sagor med, illustrerade av ovan nämnda John Bauer, mycket fina!

Vad annars då? Jo! Igår köpte jag hör och häpna fotbollsskor! Och det stannar inte där, jag köpte även benskydd och fotbollsstrumpor! Här ska börja spelas korpfotboll se! Jag har efter några månaders harvande i gymmet på jobbet börjar lessna på träningsformen. Även om kroppen har börjat svara, vilket är en kick i sig, så har jag svårt att hitta några bra mål att sätta upp, och då vet jag att motivationen snart kommer sjunka i botten totalt. Alltså lite lagspel för att dels få något som man känner att man tränar för, samt för att få igång flåset lite, då det inte får sig några tuffare genomkörare i ett gym. I höst är tanken att jag ska börja med kampsport, men det står fortfarande och väger mellan Kung Fu eller Muay Thai. Vi får se hur det faller ut, jag tror spontant att jag skulle gilla träningen i Muay Thai bättre, men å andra sidan tror jag att jag hittar bättre träningskompisar i Kung Fu, vilket kan vara nog så viktigt om man ska orka ta sig till träningen alls de dagar man känner sig lite sliten eller bara halvmotiverad.
Men fotboll i sommar alltså, och sannolikt lite golf, kanske mecka lite med gammelsaaben som står i en lada vid föräldrahemmet åsså snickra lite på vallstugan. Nog ska jag kunna fylla ut min semester eller? Icke festivalen att förglömma heller!

Nä, vi ses efter helgen (någon gång, men förhoppningsvis inte för sent). Sköt om er!!

Thursday, May 21, 2009

Sommar sommar sommar

Jo, jag vågar säga det, det är faktiskt sommar. Normalt sett så brukar jag säga att det infinner sig först när månaden slår om till Juni, men nu bor jag lite längre söderut i Sverige än tidigare och det går inte att förneka längre. Tiden som har gått sedan senaste inlägget har varit full av upptåg, jag har sjungit min första körkonsert på säkert 17 år (det gick bra, även om jag var så trött i pausen mellan genrepet och konserten att jag nästan somnade). En yster utekväll kvällen före såg till att jag bland annat hamnade på en kareokescen, något jag inte hade förväntat mig skulle hända i sverige på många år än.

Jag har även deltagit i en mycket lyckad svensexa för en god vän som gifter sig 30:e maj. Det viktigaste inslaget i den tillställningen kretsade kring en go-cartturnering. Jag hade inte kört go-cart på en oherrans massa år, och var lätt skeptiskt inställd då jag inte kunde se mig själv som någon racingfanatiker. Ack så jag bedrog mig, efter de första åtta varven hade jag horn i pannan som den värsta hin håle och ytterligare 24 varv senare så drömde jag om att bli nästa Hamilton. Galet roligt!! Det måste göras om i år, den saken är klar!

Mer har hänt då? Jo, polaren B har varit här en gång till i ett enormt uppskattat besök som föranleddes av en spelning med Frida Hyvönen, en fantastiskt begåvad artist, men som jag kom fram till låter precis lika bra på skiva. Att se henne live (åtminstonde på just den spelningen) tillförde liksom inte det där extra som man gärna vill ha från en spelning. Ta hennes motsats Miss Li, vars musik tenderar att snabbt bli långtråkig på skiva efter de första låtarnas glada budskap, hennes spelning var helt galen med massor av energi och atmosfär och en helt annan upplevelse än de inspelade låtarna.

Till sist skall jag, David, på mitt livs första tvättäkta date idag! Hur sjukt låter inte det? Men så är det, efter att B i sedvanlig ordning lyckats på något mystiskt sätt boosta mitt självförtroende så gjorde jag en kraftansträngning på de nät-dejting siter jag är anmäld på och helt plötsligt började det hända saker. En fullständig beskrivning av dagens date utlovas inte på några som helst villkor, ni får vara glada om jag nämner bra eller dåligt.

Helgen bjuder som alla vet på några extra dagars ledigt, personligen hade jag tänkt spendera en stor del av min lediga tid på någon golfbana och hålla mig riktigt långt borta från ölglasen på uteserveringarna. Detta främst av helt ekonomiska skäl. Nu visade ett besök på min internetbank däremot att jag nog får vara glad om jag har råd med ens en runda i dagarna, då siffran längst ned bra nära satte igång en översvämning i tårkanalerna. Jag begriper bara inte att så mycket har bara trillat bort. Jag är medveten om att jag har handlat en del den här månaden (vettiga skor och en ny cykel och lite kläder bland annat) men det förklara ändå inte den totala bristen på kapital. Om jag dels ska ha råd att köpa lite nya möbler till min lägenhet och ändå komma igång med ett sparande lagom till årsskiftet så måste jag nog börja lägga upp en budget. Det där samtalet med en personlig bankman kanske inte går att skjuta på länge till.

Nu skall jag ge mig ut i köket och fixa i ordning en brunch med alla nödvändiga inslag (förutom frukt, vilket tragiskt nog inte finns just nu).

Simma lugnt!

Tuesday, April 28, 2009

PBL

Klockan e 06.00 på morgonen, snart ska jag iväg på min andra utbildning i stockholm, och vilken det är i ordningen totalt vette gröne, men nog har det hunnit bli några stycken. Tanken är alltså att jag ska sätta mig i i juridiken kring Plan- och Bygglagen. Jag hoppas verkligen det är bra föreläsare, juridik är ett ämne som jag bävar lite för. Det är självklart att ämnet är galet viktigt i mitt arbete, det är bara det att det kan vara så oerhört mördande tråkigt att sitta på en föreläsning och rapa lagparagrafer tills ögonen går i kors. Vi får se vad det blir av det. Jag har haft starka förhoppningar att jag ska kunna träffa min snygga vän A ikväll, men hon har inte hört av sig som lovat, vi får se vad kvällen bjuder. Klart är att jag inte gärna hänger på hotellrummet hela kvällen och eftermiddagen. Jag ska ifos bo rent galet centralt så det vore knäppt om jag skulle behöva göra just det.

En sträng har gått på min gitarr, samma vanliga d-sträng som alltid går. Någon gång skulle jag vilja sätta mig ned med en gitarrbyggare med lite tekniskt intresse och klura lite på det där. Fenomenet är ju knappast nytt, nämnda d-sträng är i 9 fall av 10 den sträng som helt plötsligt ger upp hoppet, och så länge gitarren har funnits har man alltid liksom accepterat det. Teknologen i mig känner det som ett fullständigt vettlöst resonerande, dylika mysterier och problem skapades för att lösas! Har iofs hör om en snubbe på Sandvik som utvecklat ett par nya stålsträngar (en grabb som jag kom fram till att jag var på språkresa till Österrike med för en oherrans massa år sedan, kvalificerar det mig till "jag mötte Lassie" klubben?) men jag är fortfarande en strikt nylonsträngar-kille och jag är oroad för att om man satte stålsträngar på min gamla skolgitarr så skulle den flyga i bitar. Visst, en ny stålsträngad gitarr ligger på önskelistan, men så gör även förra inläggets lista om sommaraktiviteter, liksom ganska stora planer på möblemang och annat smått och gott till lägenheten. En gitarr ligger alltså långt in i framtiden.

Gud så skönt att det är fyra dagars vecka för övrigt! Känns galet bra! Åsså har man det där lajbans med Big Comedy tour på fredagen och annat lajbans på lördagen. Måste bara komma ihåg att hämta ut biljetterna idag. Om det inte var för att jag så totalt saknar talang för det så hade jag älskat att försöka ge mig på en karriär som stå upp komiker, men min teatrala förmåga är inte god nog. Men jag älskar stå upp, även om kvalitén kan variera enormt. På denna tour är åtminstonde min svenska favorit Johan Glans med, och han brukar sällan underprestera. Nä, nu måste jag springa till tåget. Aces High!

Saturday, April 25, 2009

Jag älskar Emma

Det tål att skriva om och om igen, vårsol och varma vindar gör underverk med humöret! Helgen som är igång verkar bli ganska lugn, även om det från min sida finns intresse av att hitta på både det ena och det andra så har de bekanta jag har i stan farit iväg på annat håll. Just typiskt. Jag kom nyligen in från en lite dryg timmes promenad i rask takt (om ingen kedjar ihop mina fötter så kan jag ha stora problem med att gå långsamt och bara flanera, något som enligt mina teorier hänger ihop med att jag är mer eller mindre uppvuxen på landet, där gick man ofta och gick man inte fort kom man liksom aldrig fram heller...). Nu är jag varm vill jag lova, och det känns helt ok att min balkong inte får sol förrän om några timmar. Den brukar snedda in där strax efter fem. En kollega tyckte det var sen, men va tusan, fem dar i veckan är jag ändå inte hemma före det så det tycker jag känns helt ok. I torsdags så var jag iväg och köpte nya möbler till balkongen och firade med att ta en sillmiddag i kvällssolen.

Emma som jag så uttryckte min kärlek för i rubriken är alltså mitt nya café set. Nästa plan är att skaffa trall till golvet. Först hade jag tänkt en slags grå mönstrad matta i ett hårt plastmaterial, men nu tycker jag att trall skulle bara bli så mycket snyggare. Tur jag inte köpte allt på ett bräde!

Återstår nu bara att se hur den här dagen skall avslutas. Det står öl i kylen och blir svalare as we speak, men som sagt ingen god vän i närheten att avnjuta den med heller. Klockan är inte ens ett heller så det känns lite tidigt... Kanske får gå ned på affären och inhandla ingredienser för den tänkta pastasalladen som får bli eftermiddagens vårinspirerade meny. Jag vet inte hur ni gör er, men enligt mig så är soltorkade tomater och någon form av fetaost ett måste i sådana. Skål!

Monday, April 20, 2009

Chili con carne och roliga spelningar

Gävle har ett förvånansvärt bra musikutbud om man bara orkar leta lite. De största kändaste artisterna kanske inte dyker upp, men i ärlighetens namn är det inte så många av dem som jag är intresserad av att höra heller. Men de lite mindre artisterna samt en hel hög okända som turnerar runt sverige i väntan på att bli upptäckta verkar ha gjort Gävle till en självklarhet. Kanske för att publiken i Gävle verkar väldigt tacksam, trots att det är spelningar flera gånger i veckan så här på vårkanten så springer folk på så mycket de alls kan. Sålunda har även de minsta spelningar en anständig publik och en stämning därefter. I förra veckan var jag och kollade på Miss Li och hennes förband Hägge. Jag hade inte hört just något av dem förut och blev positivt överraskad. Även om jag slogs av en tanke att bådas musik skulle riskera att bli lite tjatig på skiva, så blev den helt förträfflig live, en härlig inställning och inlevelse gick väl ihop med den ganska sällsynta, positiva men ändå kvalitativa musiken. Visst, lite ompa ompa kanske det var, men det var jag beredd på och det var aldrig så det störde. Men visst är det lite lustigt att det är så sällan man hittar de där bra artisterna som spelar fartfylld glad musik som man bara kan bli glad och igång på? Jag är med andra ord inte killen som bara kan slå på radio RIX för att åstadkomma det, det får snarare en motsatt effekt. Sån e jag.

Den väna flickan från Norge tog sin tid på sig att svara och tillslut skrev jag igen i ren desperation. Samma kväll fick jag ett svar, mycket trevligt! Får se om vi kan uppehålla kontakten fram till ett eventuellt möte i framtiden. Jag hoppas!

Dagarna verkar flyta ihop lite nu, det är härligt väder så man försöker vara ute lite, vi har snart vårkonsert med kören vilket ständigt surrar i tankarna och maj månad i övrigt bjuder på aktiviteter så hälften vore nog. Sammtidigt går man och klurar på vad i hela fridens namn man ska prioritera i sommar. Jag har helt enkelt ingen aning, varken tid eller pengar räcker till på långa vägar, och då har jag inte ens speciellt stora idéer (för att vara mig, storhetsvansinne är ett alldeles för milt uttryck för att beskriva min tidigare sommarplaner). Vi skulle kunna köra en lättare lista på vad som önskas:

1. Ballongflygning, en störthärlig människa i stockholm har detta som sommarsyssla och jag skulle älska att få möjligheten och ställa mig i en sån där korg.
2. Surfresa, kanske den idén med störst hybrisvarning, men ack vad härligt med säg en vecka på någon mindre känd surfort.
3. Dykning, åtminstonde fyra dyk under en weekend nånstans som inte är i svenska svarta vatten med sikt på under metern.
4. Roskilde, aldrig varit där, alltid jobbat eller varit pank. I år är jag sugen på allvar, frågan är bara om jag inte blivit för gammal för festivalliv:)
5. Åtminstonde börja greja med min gamla skrotbil (en Saab V4, 96.). Men det är inte så enkelt som det låter, bilen måste lyftas och jag ska gå loss med en rondell ordentligt för att kapa bort en del skyddsplåt och sedan på något vänster lära mig svetsa så jag kan sätta dit förstärkningar.
6. Hälsoresa. Ok, kanske låter lite... ja, jag vet inte vad, men jag är inte alltid överens med hur min kropp mår och hur jag mår mentalt. Jag har funderat allvarligt på att ta några dygn på ett sådant där hälsohem där man kör tarmsköljning, käkar vego-mat och rent allmänt avgiftar kroppen modell chockterapi. Jag har kommit igång med en vettig träning nu, men jag är nyfiken på vad en sådan upplevelse skulle ge. Tänk om man skulle komma hem och inte vara sugen på öl när lördan kommer! Vilken totalt katastrofal men ändå underbar grej! Jag hyser i vilket fall som helst inga tvivel på att öltörsten kommer slå igenom förr eller senare, men kunde den bara lägga sig på sparlåga någon månad skulle det vara intressant att se effekterna med sund mat och träning. På egen hand har jag helt enkelt inte den självdisiplinen, jag är alldeles för mycket livsnjutare.

Nä, nog för den här gången. Men chili con carnen då? Tja, den ätes i detta nu, mumsigt och kryddigt värre!

Uti vårsoolens daaar!
Puss på er!

Tuesday, March 31, 2009

Lite trött

En blogg, har jag kommit fram till, är för de flesta ett utlopp för att ventilera en del känslor som man kanske för stunden inte har någon att ventilera för. Eftersom sådana känslor sällan är av det positiva slaget blir nog en blogg gärna lite av en klagovägg. Men vänta här nu, jag är inte riktigt så dyster som det låter. Jag menar inte att folk över lag går runt och känner sig deppiga. Tvärtom, största anledningen till att jag inte skrivit är helt enkelt att jag inte har haft något att klaga på i tillvaron den senaste tiden. Glada känslor är ofta så mycket enklare att dela med sig av, och man har inte alltid samma behov att sprudla ur sig tankarna kring dem heller. Det är alltid lika härligt när man hittar en blogg som är bra på att göra just det. Men där måste jag nog göra er besvikna, att uttrycka glädje i skrift och tal är inte min starka sida. Min standard kommentar när någon frågar hur läget är och jag av någon anledning är på särskilt bra humör är helt enkelt "det kunde varit mycket värre!" med starkt ironiskt tonfall.

Så vad är jag lite trött på då? Joo, jag har börjat hitta mig lite till rätta i staden nu, och jag trivs faktiskt, jag gör verkligen det. Allt är förvisso inte rosor, men när är det någonsin det? Saken är att när resten av tillvaron börjar ordna sig så kommer jag osökt tillbaka till det faktum att jag är singel, och har så varit sedan en lååång tid tillbaka. När alla nya intryck börjar lägga sig så börjar man återigen lägga märke till paren i ens omgivning och ensamhetsnerven börjar rycka lite igen. Här kommer tröttheten in i bilden. Egentligen orkar jag inte ta itu med den, taskiga erfarenheter är förvisso ingen ursäkt, men ändock så tvekar man lite ibland. Detta leder till överanalyserande i fel situationer vilket i sin tur gör att häpnadsväckande många saker rinner ut i sanden. Så kommer då den trista kedjereaktionen på detta händelseförlopp (i mitt fall alltså); förr eller senare finner man sig där på krogen och tror att man har en rätt bra kväll, förrän för första gången på länge någon uttrycker ens det mildaste intresse för en, vem det än må vara. Detta har nu hänt mig några gånger, och resultatet har blivit detsamma, flickan ifråga följer med hem för att jag ska kunna stryka mitt ego åtminstonde en gång i halvåret. Hittils har jag aldrig tyckt att det var en bra idé dagen efter, då personen ifråga alltid varit någon som jag egentligen inte kännt någon som helst attraktion till, bara en slags tacksamhet för att de upptäckte att man var där. En viss mängd alkohol har även spelat in som en osviklig faktor. I helgen gjorde jag nog mitt hittils största bottennapp, ensamheten hade spätts på ordentligt på grund av (o)avsiktliga komplikationer med några som jag trodde var mina vänner.

Jag är sålunda lite less på att jag hela tiden verkar köra fast i samma mönster och har så svårt att ta mig ur det.

Annars är som sagt tillvaron helt ok. För en tid sedan var jag i Norge och hälsade på en förtjusande ung dam som jag lärde känna i Nicaragua eftersom hon fyllde år. En kort tid där närde jag även en lite förälskelse till denna unga dam som jag lyckligtvis kom över då jag var fullt medveten om att hon hade en pojkvänn som hon var upp över öronen förälskad i. Detta hade inte ändrats, de hade faktiskt förlovat sig, något som jag kände stor lättnad över att jag kunde grattulera med uppriktig glädje. Däremot dök en vännina till sagda dam upp på födelsedagsfirandet. En av mina äldsta vänner har beskrivit mig som en hopplös romantiker, med allt dåligt och bra som det innebär, och jag har till slut haft självinsikt nog att erkänna detta faktum. Däremot är det inte ofta i mina dar som jag har haft en sån där blixtförälskelse. De flesta vet nog vad jag pratar om. Oftast måste jag gå och grunna rätt länge och först bli lite intresserad innan det där stormiga klampar in i skallen med buller och bång. Men den här gången... Jag han nog i ärlighetens namn inte fatta vad som hände, det var stora släggan som dängde mig rätt in i delirium. Vi umgicks större delen av kvällen, tills jag fick nån slags märklig panik och försökte hänga med lite annat folk för att inte bli totalt hjärntvättad. Men jag fick en mailadress... Jag skrev ganska snart och gick i total ångest i sex dagar innan ett svar damp ned. Extasen visste nästan inga gränser och tankarna har surrat kring denna flicka nästan konstant (förrutom under det förvirrande och ack så tjatiga intermezzot i helgen). Jag skrev tillbaka dagen därpå (det var alltså inget farväl mail jag fick, utan ett trevlig mail som avslutades med önskan om vidare utväxling). Imorgon är det en vecka sedan jag skrev sist. Inget svar ännu... Hon ville ju att jag skulle skriva tillbaka och hon meddelade snällt att hon ofta blev ordentligt disträ när det gällde mailen. Hon var visst dessutom inne i tentatider nu. Allt fullgoda förklaringar, men jag undrar om mina nerver kommer palla med ett svar i veckan för gud vet hur lång tid framöver. Det är inte som hon bor i närmsta by heller. Oslo är en bit bort och nästa stopp för henne var tydligen Lund och Köpenhamn. Jaja, vi får se varthän det lutar. Puh, där ser man, det var skönt att skriva av sig lite:)

Monday, March 9, 2009

Mmmm

Det verkar som mitt behov av att skriva av mig sakta håller på att dö ut. Jag ska försöka hålla liv i den ett tag till, på ren pin kiv, skulle kännas lite som ett nederlag nästan att lägga av nu. Nåväl, senaste månaden har beklämmande lite hänt egentligen. Jag går till jobbet, kollar tv-serier hemma på kvällarna, hamnar på ett biljardställe nån gång ibland och var här om veckan ut för första gången på krogen i Gävle. En polare från Östhammar hörde av sig samma dag och sa att det var fest på gång. Eftersom jag inte träffat honom på länge och dessutom som sagt inte varit ut i Gävle, mer än på sagda biljardhak så tackade jag ja. Det blev riktigt lyckat, inget speciellt, men klart trevligt. Heartbreak Hotel heter stället man ska gå på i Gävle tydligen, och förutom några logistiska märkligheter och ärligt talat ganska hemsk musik så ger jag stället bra betyg. Mycket bra dra och en fantastisk tillgång på enormt vackra kvinnor och tjejer, vilket jag som singelgrabb bara kan applådera. Ett telefonnummer gavs iväg, vi får se vad som händer med det. Än så länge bara några sms. Jag tar det som det kommer.

Kommande helg händer faktiskt något utöver det vanliga. En toppentjej och mycket god vän från min vistelse i Nicaragua bjöd in mig till hennes 25 års fest i Oslo. Egentligen har jag inte råd, men jag tänkte för en gångs skull att skit i det! Åk bara! Så på fredag har jag meddelat bossen att jag stämplar ut strax före tolv och sätter mig på åtta timmars tågresa mot grannlandets huvudstad. Ska bli fantastiskt kul att träffa henne och en del andra sköna människor från Nicaragua tiden. Annars är nog det här den sista månaden som ekonomin är av det här sköra slaget. Tror inte att jag kommer ha det fetare framöver för den sakens skull, men kanske kan jag börja lägga undan lite pengar varje månad för att så småning om skaffa mig det vardagsrum jag längtar efter. I dagsläget har lägenheten gardiner i alla rum (fantastiskt skönt bara det att det inte ekar lika jäkligt) och ett fungerande kök, gästrum och sovrum. Men vardagsrummet är extremt provisoriskt, utan den där självklara samlingsplatsen som man gärna vill ha. Mycket av det kommer sig av att jag är tv-lös. Ingen stereobänk heller som kan fungera som surrogat för fokuseringen av rummet. Det jag har är min lilla laptop på mitt gamla (och mycket mindre) soffbord som står längst in mot väggen i ena hörnet då det är där som det vettiga bredbandsuttaget sitter. Framför sagda bord står min 3-sits soffa så åtminstonde jag kan sitta bekvämt, men det blir onekligen lite kufiskt när folk är på besök, det märktes när brorsan var här för några veckor sedan. Att sitta i soffan fungerade helt enkelt inte speciellt bra, det slutade med att vi satt i köket istället. Med lite tur har jag en soffa och en tv nån gång efter sommaren har jag räknat ut. Men lägg märke till ordet tur. Det får inte smyga in sig några oväntade utgifter, då brakar alltsammans.

Utöver det samlar jag vuxenpoäng som aldrig förr, jag tar bilen till ICA Maxi en gång i månaden och storhandlar, samlar poäng på mitt ICA kort och drar nytta av de flesta rabatter som kastas åt mitt håll. Som nybliven förnuftig människa har jag nyligen blivit medlem i både fack och a-kassa och idag kom även mitt OKQ8 kort. Nästan lite läskigt. Har nyligen inlett träningsperiod nr2, den första blev i vanlig ordning avbruten av sjukdom, men nu känns det mer lovande. Trots att folk på jobbet verkar vara sjuka mest hela tiden. Det är gym tre gånger i veckan och minst en gång (helst två) så går jag till jobbet fram och tillbaka, det tar iofs inte mer än 35 min enkel väg, men det är bättre än inget resonerar jag med min kassa form. Har planer på att börja simma igen nästa månad (dvs efter nästa löning), andra planerade träningsformer, som exempelvis kampsport, skjuter jag på till nästa termin när en terminsavgift känns mer lönande att lösa. Till sist så är det snart dags för min första konsert med min kör. Känns helt absurt, jag kan ingalunda påstå att jag kan vår repertoar, senast körde vi ett potpurri som kören kört några gånger förr om åren, men som jag kännde mig totalt vilsen i. Den 22:a mars är det dags, vi sjunger i kyrkan som vi övar i, vårt sätt att betala som jag har förstått det. Lyckligtvis så är det en heldag med repetitioner dagen innan. Kommer behövas!

Annars lunkar livet på och jag drömmer mina knäppa dagdrömmar så fort jag slappnar av, precis som brukligt är. Jobbet har blivit lite bättre på att ge mig arbetsuppgifter, men jag kommer fortfarande inte ifrån känslan att vara lite av en outnyttjad resurs. Vill inte vara allt för aktiv heller, finns ett väldigt tydligt exempel på jobbet vad som kan hända då. En kollega som började för ganska precis ett år sedan och i början var i samma situation som jag. Idag ser hans schema helt galet ut, just för att han jagade jobb precis överallt, nu försöker han säga nej så mycket det alls går för att inte braka ihop. Jag siktar på att samma sak inte ska hända mig.

Simma lugnt!!

Saturday, February 14, 2009

Skidor eller inte?

Igår var after-work med jobbet på Bishops Arms. Mycket trevligt. Magen var inte riktigt sig själv än, men jag vågade i alla fall på mig två öl och en Irish Coffee med min burgare. Ack så gott det var! En sak med att ta ordentligt avstånd från kaffe en längre tid har onekligen fått mig att börja uppskatta varje kopp jag dricke så mycket mer. Grönt té är bara inte samma sak! Man hade kunnat tänka sig att det skulle bli likadant som för en rökare, ni vet att man lägger av ett tag och sedan när man prövar igen så smakar det bara äckligt? Oh nej! Varje droppe kaffe som lurade sig ner i min strupe under veckan var ren och skär ambrosia, jag såg så lycklig ut så jag tror nästan några på kontoret började misstänka mig för missbruk av kemiska substanser.

Kontoret ja, en del egna arbetsuppgifter börja trilla in och det känns ofattbart bra. Jag skall även hålla i några saker på egen hand vilket känns riktigt kul! Jag trodde aldrig att den tiden skulle komma i mitt liv när jag faktiskt längtade till måndag!

Igår funderade jag på att ta bilen upp till pappa i helgen för att hämta hit mina längdskidor, vi har en oherrans massa snö här och det börjar kännas som ett oerhört slöseri när den bara ligger där till ingen nytta. Men kroppen är fortfarande inte med mig. Jag började känna mig lite förföljd där ett tag. Först hade jag nån slags light-version av flunsan de första dagarna jag skulle börja jobba. När sedan introduktionsveckorna äntligen var över och jag skulle få börja jobba på riktigt, ja då kom en magkatarr med buller och bång på ett sätt som jag inte varit med om förut och till slut tvingade mig till hälsocentralen. När så väl den börjar komma under kontroll så får jag en ögoninfektion vilket leder till rinnande ögon, svullna ögonlock och röd eksemhud runt ögon, näsa och i pannan, vilket tillsammans med det faktum att jag verkligen skulle behöva gå till frissan ger mig en uppsyn som skrämmer slag på de mest förhärdade brottslingar. Nå, så börjar äntligen den avta, då får jag mystiska smärtor på ett annat ställe på kroppen. Men jag tänker inte säga så mycket mer än att det är område som endast män kan, rent fysiologiskt, ha ont i. En eskalering av smärtan leder till någon timmer oroligt surfande efter diverse möjliga åkommor. Hypokondrikern i mig kommer på besök och övertygar mig om att jag kanske har helgen på mig att skriva mitt testamente. Några timmar senare (som definitivt hade mått bra av en valium om det funnits någon tillhanda) så har smärtan lättat, och i dagsläget är den, om inte borta, så åtminstonde knappt märkbar. Och ja, jag uteslöt alla tänkbara, ähum, intimanknytna tilldragelser, mitt kärleksliv under det senaste halvåret svarade på det med all (o)önskvärd tydlighet.

I vilket fall som helst blev det ingen resa hem till bygden idag, men juryn är fortfarande ute på om det kan bli av imorgon. Vore rätt nice att kunna ta sig en tur till veckan. Annars är pengar som alltid ett fortsatt bekymmer, lustigt att man aldrig kommer ifrån det där. Vilken grej att en dag kunna vakna upp och inte behöva dra ett förbannat andetag över att man inte har råd med det man skulle vilja göra. Nästa helg fyller en god vän 30 starka år och jag skall givetvis på fest då nere i Sthlm. Monetära situationen förbjuder mig däremot att köpa present eller för den delen något att dricka. Surt? Ja, en smula.

Nu ska jag gå och sätta in en paj i ugnen.

Thursday, February 5, 2009

Magkatarr kan suga min....!

Eländet började i söndags och verkar inte ha minsta tanke på att ge med sig. Jag lade ganska snabbt om kosten (har haft tidigare sammanstötningar med eländet) till ingen nytta. Gjorde även det fatala misstaget att försöka följa någon slags GI inspirerad diet på måndag kväll (och därmed tisdagens lunchlåda) med en gratäng mest gjord på ost, grädde, en broccolikvist och (det här är inte smart, jag vet) nästan ett helt blomkålshuvud. Massa nyttigt med grönsakerna förvisso, men blomkål ska jag ju veta sedan tidigare, är något man bör vänja magen vid. Annars protesterar den gärna genom att producera giftiga gaser. Så nu var jag både väderspänd och katarrdrabbad. Bra plan där! Idag och igår var något bättre, men nu börjar det faktum att den inte ger sig av sätta sig på nerverna och därmed humöret. Köpte preparat från apoteket idag, men de hjälpte föga av någon anledning. Ett varmt bad hjälpte för stunden, men nu är min otrevliga kompis tillbaka. Jag borde egentligen äta något mer idag, men jag kan inte för mitt liv klura ut vad det skall tänkas vara. Hade tagit upp köttfärs, men kom på att jag inte borde äta stekt mat så vi spar det till imorgon med hopp om bättring.

Till helgen kommer kära mor hit. En utmärkt ursäkt för att låsa in sig från krogen. Jag var in på mitt konto för ett tag sedan och blev inte så lite ledsen i ögat när jag insåg att även min kompis 30-års skiva hänger ordentligt i farozonen såtillvida jag inte scorar en sjukt billig tågbiljett på auktion. Som om det skulle hända en helg mellan Stockholm och Gävle... Jag som redan lovat dyka upp, fasen! Jag trodde verkligen på allvar att mina svältdagar åtminstonde var över, även om jag på intet sätt räknade med att bada i rikedomar. Men mamma ja... hon kommer hit beväpnad med en symaskin för att skapa gardiner. Med lite tur sätter de stopp för ekot i lägenheten och med ytterligare lite tur så har hon tyger jag kan acceptera med sig. Hon lär i vilket fall nästan slå knut på sig av lycka när hon får höra att jag börjat sjunga i en kör om jag känner henne rätt. Kör frågarn ni? Nu har han tagit knark igen och fått hybris. Ja, det är möjligt, men det är inte det värsta. Det värsta är att det var brorsans tips om fritidssysselsättning, så nu lär han bli olidlig (ibland tror jag brorsan vill göra om mig till nån slags mini-me...). Kören heter iaf Concordia, sjunger mest klassiska stycken och har årligen en del konserter. Jag hade en provsjungning som jag var galet nervös inför ända tills den satte igång (precis som med allt annat med andra ord) och numera är jag 1:a bas om någon undrar. Jag är en ganska van notläsare, har läst pianonoter sedan jag var riktigt liten och sjungit i massor av körer fram till jag träffade målbrottet. Men de hade sällan så många stämmor som de här människorna har. Det var inte alls självklart att se vilken rad man skulle kolla på för att hålla reda på sin egen stämma. Märkpenna och blyerts verkar kunna bli goda hjälpmedel.

Annars förflyter dagarna i en ganska trevlig lunk (minus det magonda) med tv-serier som criminal minds, bones, scrubs, fringe och det senaste tillskottet (som jag inte vågar rekommendera ännu) knight rider 2008 som mina eftermiddagsvänner. Enda man saknar är kanske lite mer mänslig kontakt, men jag fick massage på jobbet idag så nu står jag mig säkert några månader.

Simma lugnt gott folk och akta kallsuparna!

Sunday, February 1, 2009

Jobb = lön = inte längre ekonomisk kris? WRONG!

Ok, till att börja med: Jag startade den här bloggen för jag anade en gång i tiden ett fördolt uppdämt behov av att skriva. Behovet gestaltades främst i närmast hysteriskt långa mail till en kär vän i Stockholmstrakten som i en snillblixt utnyttjade en av facebooks mer användbara tjänster för att leta reda på mig efter ett halvt liv av tystnad. Jag hade även under tiden ett behov av något att fokusera lite på och sysselsätta tankarna en aning. Arbetslöshet klarar man på olika sätt, men gemensamt för de flesta är nog känslan när det kryper lite i kroppen på en för man inte riktigt vet vad man ska ta sig till när man sökt dagens 5 jobb. Blogg då visade sig vara en bra idé. Men sedan så fick jag ju jobb, och överlycklig för det är jag! Då är frågan om min blogg kommer överleva denna ganska omfattande förvandling i mitt liv som nytt jobb, ny bostad och ny stad som det faktiskt innebär? Efter att ha läst lite bloggar här och var så är det ganska tydligt att just stora förändringar i livet är bloggarnas svar på cancer. Alla får det förr eller senare och ingen vet vem som klarar det föränn det är över. En lite hemsk liknelse, men där är den. Som synes är mina inlägg för Januari månad beklämmande få, faktiskt så få så man kan undra vart jag tagit vägen. Men jag är forfarande här och en skål höjs för att februari ska få ett annat utseende.

Men lön som sagt. De sista dagarna i Januari levde jag upp mina sista besparingar, lönedagen hägrade som en vision i fjärran. Så kom den slutligen. Och är inte alltid första lönen lite av ett antiklimax? Av någon anledning så förväntar man sig alltid mer.. Till exempel så fick jag givetvis inte full lön eftersom jag började 7:e januari och således inte jobbat en full månad. Jag hade givetvis räknat på en budget på lägenheten och i min fantasi skulle jag minsann kunna komma igång med ett tilltaget månatligt sparande. Ju närmare lönedagen kom och jag började kolla på vad som hände i mitt liv och vad som behövdes till lägenheten så började idéerna kring det där sparandet flyttas längre och längre fram. I morse insåg jag att jag ska nog vara glad om sparkontot öppnas innan årsskiftet. Den här månaden? En utekväll på biljardhallen, en brorsa på besök och en ny damsugare så sitter jag här och stryker alla möjliga tänkta aktiviteter och inhandlingar bara för att se en kosthållning som har tydliga likheter med studenttiden växa fram i periferin och växa sig otäckt stor. Bilskrället kostar ju massor! Åsså kom naturligtvis första inbetalningen till CSN och kräver mig på en inbetalning nästa månad. Det kommer gräva ett stort hål i även nästa månads budget. Och min gode vän B som efter att ha jobbat som handläggare på CSN vänligt hade förklarat för mig att jag minsann inte skulle behöva betala förrän efter nästa årsskifte? Hmm, vi får nog ha ett samtal om det där. Pengar, pengar, pengar. Gräsligt mycket cirkulerar kring det inte sant? Klart det spelar roll var i livet man står. Men har man ingen flick/pojkvän, där jag inbillar mig att en situation kan uppstå där man inte längre behöver spendera slantar för att må bra, så har i alla fall jag slinkit in i den där självförverkligande fällan som kräver aktiviteter som resor, dykning, träning, kurser, ballongflygning (det måste bli av i sommar ! Annars tar jag hopptaxi till Västerbron i ren förtvivlan!) och fan och hans moster. Money, money, money. Imorgon skall bilen på verkstan, den kunde naturligtvis inte klara besikningen utan att ge mig en spark i skrevet. Igår hotade brorsan med att den tillåme kan komma att bli förbjuden inom några år. Det är förmodligen inte helt orimligt, den är så gammal så jag är uppriktigt tveksam om den har katalysator (jag vet! Ring SÄPO!) men det får faktiskt lov att bli ett framtida bekymmer. Framtida planer för februari: Ett inplanerat after work med jobbet fredagen den 13:e (chefen tyckte det var ett fantastiskt datum att starta en ny tradition på, de hade tydligen inte haft after work fram till nyligen, hur har de överlevt?) samt en polares 30-år fest veckan därpå. En annan god vän har förvisso inflyttningsfest 14:e, men det får helt enkelt inte plats i budgeten, då har jag inte ens råd med nudlar. Nu har visst brorsan kommit upp ur sängen så då är det väl dags för frukost snart.

Sunday, January 11, 2009

Första veckan avklarad

Förkylningen håller på förkylningars sätt att sakta men säkert dra sig tillbaka. Kanske kan börja träna lite lätt till veckan, det vore inte så dumt. Förra veckan avslutades kul. På torsdagen kom en kollega förbi och undrade om jag ville med på hockey efter jobbet. Det känndes väldigt korkat att tacka nej, så jag sa ja. Bra beslut. I och för sig var matchen ganska dålig, men stämningen helt ok. Jag är nu inget Brynäs-fan, och kommer nog aldrig bli. Hjärtat har dunkat för MoDo nästan ända sedan jag blev introducerad för fenomenet elitserien av en idrottstokig kompis någon gång på mellanstadiet. Det är inte heller helt vanligt att jag går på hockey, det var tredje gången totalt tror jag, men jag tror det kommer bli fler gånger framöver. Arenan var ganska imponerande och det är svårt att inte ryckas med av den känsla av folknöje som råder.

Sakta men säkert börjar jag även få lite koll i lägenheten. Jag ringde upp en polare som jag visste residerade i Gävle vilket slutade med en ganska diger after-work runda där vi även hittade ett riktigt trevligt biljardställe. Inte jättebilligt på något sätt, men överkomligt och ölen kostade 25kr styck så dit går jag säkert fler gånger. Så kom då lördagen, vikt för IKEA sedan länge. När jag kände mig i form så tog jag bilen till Valbo och intog brunch på IKEA restaurangen innan shopping vidtog. Det blev naturligtvis dyrare än jag räknat med, så nu blir det att hålla hårt i plånboken i några veckor innan första lönen dimper ned. Men nu har jag i alla fall ett gäng med lampor så jag kan lysa upp lägenheten (om än något provisoriskt, det är inte alla av de inköpta lamporna som är optimala). Nu måste jag bara fixa lite kontakter, för de stämmer såklart inte överens. Sedan skulle jag vilja måla ena lampan svart, förslagsvis med mattsvart sprayfärg då det är en kedja med. Men det får bli senare det med. En massa täcken och kuddar inhandlades även för att underlätta framtida besök samt en ny servis att ersätta den groteska historien som jag dragits med under mina år i Luleå (pappas gamla unkarlsservis, en gräslig brun porslinskatastrof som jag inte kan begripa var ens laglig en gång i tiden). Uppackningen av prylarna går riktigt långsamt, men jag har kommit fram till att det inte är så dumt. Man tar en låda här och där och väntar tills man vet var innehållet ska ta vägen så man inte slänger in alla prylar i skåp och garderober därhelst det får plats. På det här viset blir det lite mer planering med det hela. Jag har fina planer för mitt kök och för det-som-jag-först-tänkte-skulle-bli-gästrum-men-som-kommer-bli-för-fint-för-att-inte-behålla-själv. Det som ska bli gästrummet (alltså där jag sover nu) kommer jag ta lite varteftersom senare. Helt klart måste något göras där, men jag är inte helt klar över vad och det brådskar hur som helst inte. Något värre är vardagsrummet. Jag har ingen som helst aning vad jag ska göra med det. När jag var hem till pappa en sväng idag för att hämta en del matvaror och min livräddande vinterjacka så spånade vi lite. Pappa är på intet sätt något inredningsgeni, men han är rätt bra på att tänka i tre dimensioner och se om något får plats utan att det blir övermöblerat eller så. Jag har en vag idé, men den är mycket vag. Saken är den att jag är jättenöjd med den nya tapeten, men hade glömt att golvet var ekmönstrad träparkett. Det är förvisso snyggt, men slängde omedelbart mina planerade färgkombinationer överbod med ett riktigt praktplask. Jag hade egentligen tänkt komma bort från ekfärgat, men det ser ut som det kan bli svårt om jag inte målar golvet. Schysstast hade nästan varit ett mörkt typ mahognygolv eller så (eller bara mörkbetsad ekparkett). Den belysning jag vill ha skulle i vilket fall som helst väga upp ett mörkare golv och mörk tapet. Dessutom är taket fortfarande vitt. Nackdelen med de planerna är att de kräver ett helt nytt möblemang, men det kan man skjuta på framtiden.

Jaja, massa lägenhetssnack här, men det kanske inte är så konstigt. Det är helt galet vad skönt det känns att stå på egna ben igen, ny stad, nya förutsättningar, ny bostad och framförallt mitt första jobb. Det var lääänge sedan livsandarna var så aktiva hos mig kan jag säga. En flirt med en snygg tjej på det här så....

Wednesday, January 7, 2009

2009 har tagit sin början

Jag lovade mig själv att 2009 skulle bli det bästa året på länge. Någon måste ha hört mig (säkert den där Murphy som samlat ihop till så mycket stryk genom åren att resten av mänsklighetens levnadshistoria skulle gå åt till att verkställa det) och skickade en förkylningsbakterie av stor dignitet rätt upp i näsan på mig. Jag är kalasförkyld. Eller rättare sagt var, det börjar lugna ner sig nu. Och det är allt en himla tur, idag var nämligen min första dag på mitt nya jobb!! Jag är inte längre en börda för varken samhället eller mina föräldrar! Eller jo... ett tag till faktiskt, tills jag får första lönen hehe.

Men tillbaka först några veckor. Julen firades under allmänt stök som sig bör med två gossar på 10 och 11 år under samma tak. Det var väldigt trevligt och kul att få fira jul med storasyster igen, och naturligtvis så uppfyllde hon mina förväntningar på ett sällan skådat läckert julbord. Tänk om man hade den talangen på mat! Konstant mätt i flera dagar givetvis, men så slutade man aldrig riktigt äta heller... På Annandagen bar det av upp till Hälsingland och trots att det varit mycket bra på många sätt drog nog både jag och brorsan en lättnadens suck när allt vad pälshår lämnades bakom oss. Det hjälper liksom inte hur väl man än städar om det i alla fall springer runt två katter och två hundar inomhus konstant och hästkläder hängs av i hallen.

Väl i hemtrakternas skogar blev det en blöt utgång med ett glatt gäng innan vi packade in mina gamla lägenhetsprylar tillsammans med lite ny bråte i en lastbil och kuskade ner till Gävle. I ett tillstånd som helt klart var en aning stressat så bars allting in i rask takt, det mesta hamnade ändå i någorlunda rätt rum. Därefter styrdes kosan vidare mot Stockholm. Jag och polaren B åkte med brorsan till huvudstaden medans far vände norrut för att återlämna lastbilen. Vi är nu vid den 29:e december. De följande dagarna ramlar iväg i ett ölets och whiskyns skimmer med några timmars klart huvud på själva nyårsafton där en helt fantastisk nyårsmiddag intogs hos brorsans vänner ute på Vendelsö. Hela kvällen var väldigt väldigt lyckad med lagom mycket folk, roligt snack och en härlig stämning. Därefter dimma igen... Vill minnas att jag i någon slags förvirring eller plötsligt desperat behov att uppmärksamma kulturutbudet i stockholm fick kompisgänget att tycka att en rundvandring på Nationalmuséet, och ett speciellt öga till utställningen om optiska illusioner genom tiderna, var det bästa en fredag kunde erbjuda. Kallt var det och jag kunde återigen konstatera att jag inte förstår mig på konst (kanske var det därför jag så högljutt försvarade utställningen för en kritisk och aningen missnöjd L under den kommande senkvällens fyllesnack) men man fick ändå en känsla av att ha varit lite duktig. Löjeväckande, eller hur?

På lördagen slog så förkylningen till. Jag trodde till en början att det bara var straffet för flera dagars festande som gjorde att baksmällan antog sådana proportioner. Men icke, mot kvällen kunde jag dystert konstatera att alla antydningar till baksmälla var borta, men forfarande låg jag under mitt täcke i L:s soffa fullt påklädd, skakade som ett asplöv av frossa och skämdes nåt alldeles oerhört över att jag inte skulle åka hem förrän dagen därpå och därmed alldeles säkert smitta den stackaren. Resan hem var för övrigt härlig, den började rätt bra då jag vid en fika hos familjen C fick en alvedon för att lindra det värsta. Jag tar oerhört sällan förkylningsmediciner av det slaget. Därför blir jag alltid också en aning förvånad över hur pass väl de faktiskt fungerar. Naturligtvis så avtog effekten på tåget och väl framme i Gävle hade temperaturen närmat sig fåniga minus 15 grader. Härligt... som ni säkert förstår så hade jag glömt min riktiga vinterjacka i Hälsningland, det fanns inte ens en sportslig chans att jag skulle få med den när temperaturen i stockholm och gävle skulle nå dessa nivåer. Jag går istället och spänner hela kroppen i en snowboardjacka som förvisso är förvånansvärt varm för sitt tunna material, men ingalunda gjord för stadspromenader i arktiskt klimat. Jag minns mitt badkar i nya lägenheten och smiter in på ICA för att köpa badskum, blänger skeptiskt på flaskor som ropar ut sitt budskap om rosa skum som luktar persika, men hittar sedan längst ned i hörnet en flaska med den mer neutrala färgen grön som dessutom utlovar eucalyptusångor med skummer som ska vara särskilt härligt om man är förkyld. Score!

Väl inne i lägenheten slås jag av att jag inte har några lampor. Typ alls. Efter en stunds trevande minns jag att lampan i badrummet faktiskt funkar. Sedan kan jag lotsa mig till köket och tända spislampan (några dagar senare först inser jag att lysrörslampan i taket faktiskt inte är trasig, utan bara väääldigt långsam). Förutom en adventsljusstake är det de enda lysen jag har i lägenheten till dags dato. Men internet har jag så det går ingen nöd på mig:)

Badet på söndag kväll kändes som den första fina upplevelsen på ett halvår, även om det egentligen handlade om några få dygn. Annars såg jag inte att montera ihop min säng, och temperaturen har visat sig svår att få upp i det som jag tänkt ska bli mitt sovrum (en balkongdörr som inte är vidare värst bra isolerad verkar vara den stora boven) så jag sov på madrass på golvet i mina kläder och en tjock filt över mig första natten. Kändes lite som ett antiklimax när första natten i min nya lägenhet skulle bli på det sättet. Men jag var ändå vid ganska gott humör, även om många svordomar riktades till förkylningsgudarna.

Måndag och tisdag försökte jag helt enkelt kurera mig så gott det gick inför onsdagen. Jag gjorde avkall på min motvilja för allehanda tabletter och masade iväg mig till apoteket. Apotekarien visste vad hon gjorde och visade mig på medikament som iofs var hiskeligt dyra, men som också fungerade. Jag kommer nog aldrig att bli den som lättvindigt börjar knapra en massa piller, men har jag inte möjlighet att ligga kvar i sängen och kurera mig så kommer jag nog ha lättare i fortsättningen att göra vardagen mer dräglig med allehanda kemiska (lagliga) preparat. Det funkar helt enkelt. Men jag fick ju inget gjort i lägenheten just. All tid gick åt att ligga i badet eller soffan och sörpla grönt te. Idag var så första dagen på nya jobbet. Jag skämdes återigen en aning för att jag inte var frisk (varför nu jag gör det, men jag inbillar mig alltid att någon skulle anse att jag är på tok för sjuk för att vara ute och smitta andra) och besvärades av den hopplösa "rinn-snuvan" som alla vet inte går att snyta ut. Lösningen mindes jag från en tv-reklam någon gång bland öl-dimmorna kring nyår att den fanns. Och här kommer skammlös reklam: Otrivin Comp, jag stack iväg och köpte det på lunchen och tro mig när jag säger att andra halvan av dagen kändes mycket mycket lättare att ta itu med.

Jobbet då. Jaaa, jag kan inte säga vad jag jobbar med, för det vet inte ens dem vid det här laget. Jag har ett sex veckors introduktionsschema nu och efter det är det tänkt att jag ska säga vad jag vill börja jobba med. För det behövs hjälp överallt se.. Vi får se vad det blir, finns mycket som verkar kul, men jag vet inte förrän jag fått lite mer inblick. Folket på kontoret verkar riktigt bra i alla fall, det skrattas mycket och skämtas hjärtligt lite titt som tätt utan att bli plumt och stämningen verkar vara riktigt riktigt bra. Jag tror chanserna är mycket goda att jag kommer att trivas. Felet nu är att det är mörkt när jag åker till jobbet, och mörkt när jag kommer hem. Jag ges ingen tid att fixa i lägenheten alltså, så det får sparas till Lördag. Eftersom jag fortfarande är ganska förkyld så orkar jag ändå inte så mycket när jag kommer hem. Ett sista irritationsmoment är att jag glömt hela mitt kryddskåp uppe i Hälsingland, och eftersom jag är för snål att köpa nya kryddor när jag vet att jag har tre saltkar och fyra pepparkar där så får jag leva utan matlagning ett tag. På söndag åker jag sannolikt upp över dagen och hämtar lite prylar som jag saknar. Ja just ja, och jag är inne på mitt sista par strumpor och får ingen tvätt-tid:=)

Men annars leker livet! Hoppas det gör det för er också!