På östfronten intet nytt...

Nej, jag har fortfarande inte hört något om jobb. Kanske verkar jag otålig nu, själva situtationen vet jag trots allt att det är fler än jag som har i Sverige idag. Men det är mest att det på torsdag är en vecka sedan de ringde och det lät som att allt skulle gå så himla fort. Därför väntar jag nog men än vanligt på något. Annars spenderades dagen med att läsa lite i en bok, håller på med två just nu, Dummskallarnas Sammansvärjning och Brevet från Peking. Böckerna är väl så vitt skilda åt som två böcker kan bli skulle jag vilja säga. Den ena följer den ack så speciella Ignatius genom hans vanvettiga och osannolika äventyr i en samtid han föraktar ackompanjerat av kroppsfunktioner han på intet sätt skäms över. Den andra verkar än så länge vara ett mycket ambitiöst försök att verkligen sätta fingret på begreppet längtan. Mrs McLoud sitter hemma i USA med sin son och har i byrån ett återförseglat brev från sin make i Peking som hon inte vågar tänka på längre. Medans hon försöker hitta en tillvaro där brevet inte tar upp hela hennes sinne tar hon itu med de praktiska göromålen samt söker upp sin svärfar för att kunna känna en koppling till sin make. Tidsperioden är förlagd till kring kommunismens uppkomst i Kina och boken har ett tydligt romantiskt språk. Skall ge en slutlig åsikt när den är klar.

Imorgon fyller pappa år. Jag har ingen aning om vad jag ska hitta på, men har ställt in siktet på att laga en god middag. Ikväll är det även tänkt att jag ska till mamma och hjälpa henne ställa undan några saker för vintern samt tydligen greja med datorn. Vi får se hur det slutar. Undrar om jag kommer få tid att se idol ikväll? Jag började se programmet när de kom til Stockholm, till skillnad från så många av mina bekanta är jag oftast inte så intresserad av att se de som skämmer ut sig. Jag blir mest generad å deras vägar på nåt galet sätt och tycker det bara blir pinsamt och jobbigt. Är nog en himla tur att jag inte sitter i juryn, efter endast en förmiddag hade jag troligtvis tappat greppet och börjat skälla ut alla människor utan självinsikt efter noter (no pun intended!).

Måste säga att för första gången på mycket länge, längre än jag kan minnas, så är faktiskt mornarna den bästa stunden på dagen för mig. Då finns fortfarande hoppet om att någon ringer om en kalasfin anställning, gärna i stockholm eller göteborg eller varför inte utomlands någonstans?? Kvällarna hör mera till den tid man vill dra sig undan och försöka glömma att ingen ringde idag heller. Kanske därför jag påbörjat en ny läsperiod i mitt liv? Få saker kan faktiskt tränga undan verkligheten som en kopp te och en god bok. Med lite tur kommer jag även från och med nästa vecka hjälpa pappa att hugga ved, då får man jobba hårt fysiskt hela dagen i skogen, kommer att bli som ren meditation. Nästan så jag längtar. På torsdag skall jag musta äpplen med en kompis, kanske skriver om det med. Peace!!