Limbo

I en Rockystrip som jag läste för ett tag sedan så uttrycker sig polaren Klasse försiktigt tvivlande till den tryckande sommarhettan, varpå Rocky själv summerar det som: Man ska inte klaga, för det är synd att klaga, men jag klagar lite. Ganska träffande formulering för det allmänna budskapet i detta inlägg.

Jag är alltså nu färdig med mina studier, jag har flyttat från Luleå och ser med förväntan fram emot att nästa fas i mitt liv ska börja. Det är bara det... det händer ju inget!! Ok, jag har mig själv att skylla som inte sökte mer än en tjänst på hela sommaren, då har man liksom själv raderat sina rättigheter att gnälla på verkligheten, men det skiter jag i. Efter att i sex år strävat mot en examen, inte bott hemma på tio år, rest nästan två varv runt jordklotet så känns det onekligen ruttet att sitta som arbetslös civilingenjör, utan flickvän och hemflyttad till pappa. För att återigen citera Rocky (jo, det är onekligen en stor källa till inspiration för mig..) så får man känslan av att man bara praoat som vuxen självständig individ.

Nog om det. För en vecka sedan exakt kom jag hem från en mindre turné med syfte att hälsa på lite kompisar jag inte träffat på länge. Det utvecklade sig riktigt bra! Till att börja med så fick jag först en jobbintervju i Krylbo, för ett jobb som jag måste erkänna känns en aning avlägset, det är säkert kul och så, men tvivelnerven undrar om jag fixar att bli dalmas. Intervjun skulle vara tidigt på morgonen, vilket innebar att jag nästan steg upp i natten för att sätta mig i bilen och blåsa ned. Jag hade aldrig kört sträckan förut, men kartan sa mig att det skulle ta en tre timmar minst. Jojo, som många kanske känner till så är en karta ofta inte speciellt geografiskt exakt. Det uppdagades i det här fallet att när jag trodde att jag hade halva sträckan kvar, så var jag nästan framme. Resultatet blev att jag var en timme tidig. Nåja, hellre det. Efterår skulle jag vidare ned till Karlstad för att gå på kvällsföreställningen av Spring Awakening där och hälsa på en polare i ensemblen. Även den resan tog kortare tid än jag trott, men allt till min fördel så jag slapp ramla in i föreställningen i sista stund. En snabb bekännelse här, jag gillar verkligen musikaler. Vet inte riktigt hur det kom sig, tittar man på övriga hobbies jag har verkar det inte särskilt självklart att just musikaler skulle hamna mig så varmt om hjärtat, men så blev det. Klart att en kompis i branschen underlättar också. Föreställningen var hur som helst riktigt riktigt bra, jag är normalt inte speciellt känslosam av mig, men det fanns några scener där man fick svälja nån gång extra. Kul att se vilka olika riktningar som musikaler verkar ta, och inte allt handla om glättig underhållning. Det var kul att träffa kompisen (Joan, huvudroll, mycket fint jobb!) och tjata lite om allt och inget. Lite otursamt så var han precis på väg in i en förkylning, så den annars så vanliga sysselsättningen med att testa tillgänglig stads ölkranar fick begränsas till kvarterskrogen och avslutas tidigare än vad som brukligt är. Men det gjorde inte så mycket. Joan hade en till föreställning dagen därpå, så då passade jag på att sätta mig in lite mer i Guitar Hero III som jag tidigare bara provat som hastigast vid några få tillfällen. Precis som jag misstänkte är spelet svårt vanebildande och kunde säkert med lite uppfinningsrikedom från tråkiga typer bli narkotika klassat. Nu är så inte fallet turligt nog och jag fick ge upp efter några timmar när krampen i ringfingret blev för stor.

Någonstans i de timmarna hör ett företag från stockholm av sig och eftersom jag skall vidare dit på fredagen bokas en intervju in. Lysande! Dagen därpå säger jag hejdå till Joan med löften om att om jag lyckas flytta lite mer söderut så skall vi försöka ses något mer än en gång per år, och kör i riktining stockholm. Återigen skall jag färdas längs vägar där jag aldrig kört förut och prospektet att från E18 vingla mig genom stockholm för att på nåt vis hamna vid frihamnen gör mig lätt nervös. Det visar sig dock vara totalt obefogat, som ledd av GPS kommer jag tvärrätt på första försöket och är för andra gången i veckan ute en timme i förtid. Intervjun går kalasbra och jag hoppas de hör av sig om någon vecka. Dags nu att möta upp L och sedan E och sist B. E och jag är en lite charmig historia, på tiden när man hade brevvänner och jag tillbringade mina sommrar på en ö ute i mälaren dök E upp som en frisk fläkt på en fest som jag krashade (jag var inte inbjuden men fick inte gå när jag väl kom dig). Vi var i elva-tolv års åldern om jag inte minns helt galet, och hur det va bestämde vi oss för att brevväxla. Vi ses någon dag här eller där under de kommande tre sommrarna, innan min anledning att åka till ön faller bort (min syster och mina kompisar flyttar), men fortsätter brevväxla åtminstonde ett år till. Någon gång under mina studier i Stockholm så får jag ett infall och lyckas kontakta E igen, hon bor nu i Upplandsväsby. Vi ses en eftermiddag över en fika på Lussekatten, det är trevligt, riktigt kul. Men jag mins att jag tänkte på att det märktes verkligen att vi inte setts på flera år. Sedan tappar vi kontakten. Tills för ett år sedan när sagda tjej dyker upp med kompis request på Facebook! Heelt galet, men superkul. Och brevväxlandet tar vid igen i modern form utan handskrivna kråkfötter, lite mindre personligt, men ack så mycket mer bekvämt. Intensivt brevskrivande följer, vi har båda kvar ådran att nästan skriva lite i överkant mycket när vi väl sätter igång. Inte förrän till våren ses vi igen för första gången på sex år. Och allt känns bara sjukt kul och avslappnat. Dagen flyger iväg utan att vi har nämnvärd koll på tiden och efter åtskilliga timmar ringer L (kompisen jag bor hos medans jag är i stockholm) och klagar över att han är hungrig och att vi borde fundera kring middagsplaner. Sedan dess har jag och E träffats några få gånger under sommaren och alla möten har präglats av skön otvungenhet, avslappnat och mycket underhållande umgänge. Riktigt läckert att hitta tillbaka till en gammal... ny.... nygammal? ..vän på det här sättet. Hur som helst träffar jag först L som just köpt lägenhet i Årsta för en lunch i stan. Han väntar på att hans föräldrar skall komma ner med ett flyttlass med hans grejer som varit undanstuvade i ett förråd uppe i Hudik. Efter lunchen hakar han på för att möta upp med E där hon sitter och tar en after work drink, men bestämmer sig sedan för att åka hem och invänta föräldrarna. Han slogs av insikten att det skulle bli tufft att sitta och titta på oss när vi drack öl, eftersom han förutsåg att behöva köra bil senare och därmed fick hålla sig till fanta. E och jag springer på söder, sörplar good öl och tjatar om allt och inget. Eftersom världen är en ankdam springer vi naturligtvis på en gammal kompis till mig från studietiden i Luleå på ett av söders mest bortglömda ölhak. Efter några timmar ansluter så till sist B som kommit från jobbresa i Göteborg. Han har också nyligen köpt lägenhet, men på Hammarbyhöjden, jag är inte alls avis, närå...(!!!!!) och är vänlig nog att upplåta sin soffa till mig för helgen.

Kvällen och helgen avlöper förträffligt, det smuttas på en öl i tid och otid samt shoppas lite (i sann typisk anda för mig så köper jag efter tre timmars rännande i olika butiker den första tröjan jag kollade på). Jag hälsar även på L i hans nya lägenhet och inspekterar. Under söndagen far jag så slutligen hemmåt, men gör ett stopp i Uppsala hos goda vänner där som precis fått tillökning till sin nystartade familj, vilket man naturligtvis måste ta sig en titt på. Lillgrabben sover större av delen av tiden som jag är där, vilket de nya föräldrarna som de flesta andra nya föräldrar är ganska nöjda med. När han väl vaknar får jag hålla i honom lite, en speciell känsla, jag är absolut inte emot tanken att skaffa barn i framtiden, men då måste singelproblemet lösas först. Tydligen avgav jag fel utstrålning eller nått, för se det var inte populärt alls hos den lille att vara hos någon annan är mamma eller pappa, så han lämnas över till pappa igen ganska snart. Lustigt att de båda redan tittar på en med ordet "barnvakt" så tydligt skrivet i ögonen, och snart nog tas det även på tal. Även de letar lägenhet i området kring Gullmarsplan, så de menar att det bara fattas att jag flyttar dit också. Med mig, B och L i samma område är det med andra ord upplagt för tre män och en baby när de vill ha en barnfri kväll.

Väl hemma igen får man konfronteras med ovan nämna limbo igen och försöka ta itu med verkligheten så gott det går. Fick ett telefonsamtal från Academic Work om en tjänst i stockholm som jag med lite tur får veta mer om i kommande vecka. Var iväg en sväng igår på fest, träffade lite folk från en gammal mellanstadieklass som jag verkligen inte hade så mycket gemensamt med, resultatet blev att jag till slut drack lite för mycket, tog en tidig kväll och har idag fört en långsam kamp mot den obligatoriska huvudvärken och e märkligt lågmäld bakis-ångest som inte ens hade något vettigt att slå klorna i i mitt annars så hemsökta samvete och inbillade tillkortakommanden.

Nu får det va slut för den här gången. Jag är fortfarande tveksam till om jag kommer ha den diciplinen att skriva kontinuerligt, men vi får se. Peace Out!