Skidor eller inte?

Igår var after-work med jobbet på Bishops Arms. Mycket trevligt. Magen var inte riktigt sig själv än, men jag vågade i alla fall på mig två öl och en Irish Coffee med min burgare. Ack så gott det var! En sak med att ta ordentligt avstånd från kaffe en längre tid har onekligen fått mig att börja uppskatta varje kopp jag dricke så mycket mer. Grönt té är bara inte samma sak! Man hade kunnat tänka sig att det skulle bli likadant som för en rökare, ni vet att man lägger av ett tag och sedan när man prövar igen så smakar det bara äckligt? Oh nej! Varje droppe kaffe som lurade sig ner i min strupe under veckan var ren och skär ambrosia, jag såg så lycklig ut så jag tror nästan några på kontoret började misstänka mig för missbruk av kemiska substanser.

Kontoret ja, en del egna arbetsuppgifter börja trilla in och det känns ofattbart bra. Jag skall även hålla i några saker på egen hand vilket känns riktigt kul! Jag trodde aldrig att den tiden skulle komma i mitt liv när jag faktiskt längtade till måndag!

Igår funderade jag på att ta bilen upp till pappa i helgen för att hämta hit mina längdskidor, vi har en oherrans massa snö här och det börjar kännas som ett oerhört slöseri när den bara ligger där till ingen nytta. Men kroppen är fortfarande inte med mig. Jag började känna mig lite förföljd där ett tag. Först hade jag nån slags light-version av flunsan de första dagarna jag skulle börja jobba. När sedan introduktionsveckorna äntligen var över och jag skulle få börja jobba på riktigt, ja då kom en magkatarr med buller och bång på ett sätt som jag inte varit med om förut och till slut tvingade mig till hälsocentralen. När så väl den börjar komma under kontroll så får jag en ögoninfektion vilket leder till rinnande ögon, svullna ögonlock och röd eksemhud runt ögon, näsa och i pannan, vilket tillsammans med det faktum att jag verkligen skulle behöva gå till frissan ger mig en uppsyn som skrämmer slag på de mest förhärdade brottslingar. Nå, så börjar äntligen den avta, då får jag mystiska smärtor på ett annat ställe på kroppen. Men jag tänker inte säga så mycket mer än att det är område som endast män kan, rent fysiologiskt, ha ont i. En eskalering av smärtan leder till någon timmer oroligt surfande efter diverse möjliga åkommor. Hypokondrikern i mig kommer på besök och övertygar mig om att jag kanske har helgen på mig att skriva mitt testamente. Några timmar senare (som definitivt hade mått bra av en valium om det funnits någon tillhanda) så har smärtan lättat, och i dagsläget är den, om inte borta, så åtminstonde knappt märkbar. Och ja, jag uteslöt alla tänkbara, ähum, intimanknytna tilldragelser, mitt kärleksliv under det senaste halvåret svarade på det med all (o)önskvärd tydlighet.

I vilket fall som helst blev det ingen resa hem till bygden idag, men juryn är fortfarande ute på om det kan bli av imorgon. Vore rätt nice att kunna ta sig en tur till veckan. Annars är pengar som alltid ett fortsatt bekymmer, lustigt att man aldrig kommer ifrån det där. Vilken grej att en dag kunna vakna upp och inte behöva dra ett förbannat andetag över att man inte har råd med det man skulle vilja göra. Nästa helg fyller en god vän 30 starka år och jag skall givetvis på fest då nere i Sthlm. Monetära situationen förbjuder mig däremot att köpa present eller för den delen något att dricka. Surt? Ja, en smula.

Nu ska jag gå och sätta in en paj i ugnen.