Mmmm

Det verkar som mitt behov av att skriva av mig sakta håller på att dö ut. Jag ska försöka hålla liv i den ett tag till, på ren pin kiv, skulle kännas lite som ett nederlag nästan att lägga av nu. Nåväl, senaste månaden har beklämmande lite hänt egentligen. Jag går till jobbet, kollar tv-serier hemma på kvällarna, hamnar på ett biljardställe nån gång ibland och var här om veckan ut för första gången på krogen i Gävle. En polare från Östhammar hörde av sig samma dag och sa att det var fest på gång. Eftersom jag inte träffat honom på länge och dessutom som sagt inte varit ut i Gävle, mer än på sagda biljardhak så tackade jag ja. Det blev riktigt lyckat, inget speciellt, men klart trevligt. Heartbreak Hotel heter stället man ska gå på i Gävle tydligen, och förutom några logistiska märkligheter och ärligt talat ganska hemsk musik så ger jag stället bra betyg. Mycket bra dra och en fantastisk tillgång på enormt vackra kvinnor och tjejer, vilket jag som singelgrabb bara kan applådera. Ett telefonnummer gavs iväg, vi får se vad som händer med det. Än så länge bara några sms. Jag tar det som det kommer.

Kommande helg händer faktiskt något utöver det vanliga. En toppentjej och mycket god vän från min vistelse i Nicaragua bjöd in mig till hennes 25 års fest i Oslo. Egentligen har jag inte råd, men jag tänkte för en gångs skull att skit i det! Åk bara! Så på fredag har jag meddelat bossen att jag stämplar ut strax före tolv och sätter mig på åtta timmars tågresa mot grannlandets huvudstad. Ska bli fantastiskt kul att träffa henne och en del andra sköna människor från Nicaragua tiden. Annars är nog det här den sista månaden som ekonomin är av det här sköra slaget. Tror inte att jag kommer ha det fetare framöver för den sakens skull, men kanske kan jag börja lägga undan lite pengar varje månad för att så småning om skaffa mig det vardagsrum jag längtar efter. I dagsläget har lägenheten gardiner i alla rum (fantastiskt skönt bara det att det inte ekar lika jäkligt) och ett fungerande kök, gästrum och sovrum. Men vardagsrummet är extremt provisoriskt, utan den där självklara samlingsplatsen som man gärna vill ha. Mycket av det kommer sig av att jag är tv-lös. Ingen stereobänk heller som kan fungera som surrogat för fokuseringen av rummet. Det jag har är min lilla laptop på mitt gamla (och mycket mindre) soffbord som står längst in mot väggen i ena hörnet då det är där som det vettiga bredbandsuttaget sitter. Framför sagda bord står min 3-sits soffa så åtminstonde jag kan sitta bekvämt, men det blir onekligen lite kufiskt när folk är på besök, det märktes när brorsan var här för några veckor sedan. Att sitta i soffan fungerade helt enkelt inte speciellt bra, det slutade med att vi satt i köket istället. Med lite tur har jag en soffa och en tv nån gång efter sommaren har jag räknat ut. Men lägg märke till ordet tur. Det får inte smyga in sig några oväntade utgifter, då brakar alltsammans.

Utöver det samlar jag vuxenpoäng som aldrig förr, jag tar bilen till ICA Maxi en gång i månaden och storhandlar, samlar poäng på mitt ICA kort och drar nytta av de flesta rabatter som kastas åt mitt håll. Som nybliven förnuftig människa har jag nyligen blivit medlem i både fack och a-kassa och idag kom även mitt OKQ8 kort. Nästan lite läskigt. Har nyligen inlett träningsperiod nr2, den första blev i vanlig ordning avbruten av sjukdom, men nu känns det mer lovande. Trots att folk på jobbet verkar vara sjuka mest hela tiden. Det är gym tre gånger i veckan och minst en gång (helst två) så går jag till jobbet fram och tillbaka, det tar iofs inte mer än 35 min enkel väg, men det är bättre än inget resonerar jag med min kassa form. Har planer på att börja simma igen nästa månad (dvs efter nästa löning), andra planerade träningsformer, som exempelvis kampsport, skjuter jag på till nästa termin när en terminsavgift känns mer lönande att lösa. Till sist så är det snart dags för min första konsert med min kör. Känns helt absurt, jag kan ingalunda påstå att jag kan vår repertoar, senast körde vi ett potpurri som kören kört några gånger förr om åren, men som jag kännde mig totalt vilsen i. Den 22:a mars är det dags, vi sjunger i kyrkan som vi övar i, vårt sätt att betala som jag har förstått det. Lyckligtvis så är det en heldag med repetitioner dagen innan. Kommer behövas!

Annars lunkar livet på och jag drömmer mina knäppa dagdrömmar så fort jag slappnar av, precis som brukligt är. Jobbet har blivit lite bättre på att ge mig arbetsuppgifter, men jag kommer fortfarande inte ifrån känslan att vara lite av en outnyttjad resurs. Vill inte vara allt för aktiv heller, finns ett väldigt tydligt exempel på jobbet vad som kan hända då. En kollega som började för ganska precis ett år sedan och i början var i samma situation som jag. Idag ser hans schema helt galet ut, just för att han jagade jobb precis överallt, nu försöker han säga nej så mycket det alls går för att inte braka ihop. Jag siktar på att samma sak inte ska hända mig.

Simma lugnt!!