Jobb = lön = inte längre ekonomisk kris? WRONG!

Ok, till att börja med: Jag startade den här bloggen för jag anade en gång i tiden ett fördolt uppdämt behov av att skriva. Behovet gestaltades främst i närmast hysteriskt långa mail till en kär vän i Stockholmstrakten som i en snillblixt utnyttjade en av facebooks mer användbara tjänster för att leta reda på mig efter ett halvt liv av tystnad. Jag hade även under tiden ett behov av något att fokusera lite på och sysselsätta tankarna en aning. Arbetslöshet klarar man på olika sätt, men gemensamt för de flesta är nog känslan när det kryper lite i kroppen på en för man inte riktigt vet vad man ska ta sig till när man sökt dagens 5 jobb. Blogg då visade sig vara en bra idé. Men sedan så fick jag ju jobb, och överlycklig för det är jag! Då är frågan om min blogg kommer överleva denna ganska omfattande förvandling i mitt liv som nytt jobb, ny bostad och ny stad som det faktiskt innebär? Efter att ha läst lite bloggar här och var så är det ganska tydligt att just stora förändringar i livet är bloggarnas svar på cancer. Alla får det förr eller senare och ingen vet vem som klarar det föränn det är över. En lite hemsk liknelse, men där är den. Som synes är mina inlägg för Januari månad beklämmande få, faktiskt så få så man kan undra vart jag tagit vägen. Men jag är forfarande här och en skål höjs för att februari ska få ett annat utseende.

Men lön som sagt. De sista dagarna i Januari levde jag upp mina sista besparingar, lönedagen hägrade som en vision i fjärran. Så kom den slutligen. Och är inte alltid första lönen lite av ett antiklimax? Av någon anledning så förväntar man sig alltid mer.. Till exempel så fick jag givetvis inte full lön eftersom jag började 7:e januari och således inte jobbat en full månad. Jag hade givetvis räknat på en budget på lägenheten och i min fantasi skulle jag minsann kunna komma igång med ett tilltaget månatligt sparande. Ju närmare lönedagen kom och jag började kolla på vad som hände i mitt liv och vad som behövdes till lägenheten så började idéerna kring det där sparandet flyttas längre och längre fram. I morse insåg jag att jag ska nog vara glad om sparkontot öppnas innan årsskiftet. Den här månaden? En utekväll på biljardhallen, en brorsa på besök och en ny damsugare så sitter jag här och stryker alla möjliga tänkta aktiviteter och inhandlingar bara för att se en kosthållning som har tydliga likheter med studenttiden växa fram i periferin och växa sig otäckt stor. Bilskrället kostar ju massor! Åsså kom naturligtvis första inbetalningen till CSN och kräver mig på en inbetalning nästa månad. Det kommer gräva ett stort hål i även nästa månads budget. Och min gode vän B som efter att ha jobbat som handläggare på CSN vänligt hade förklarat för mig att jag minsann inte skulle behöva betala förrän efter nästa årsskifte? Hmm, vi får nog ha ett samtal om det där. Pengar, pengar, pengar. Gräsligt mycket cirkulerar kring det inte sant? Klart det spelar roll var i livet man står. Men har man ingen flick/pojkvän, där jag inbillar mig att en situation kan uppstå där man inte längre behöver spendera slantar för att må bra, så har i alla fall jag slinkit in i den där självförverkligande fällan som kräver aktiviteter som resor, dykning, träning, kurser, ballongflygning (det måste bli av i sommar ! Annars tar jag hopptaxi till Västerbron i ren förtvivlan!) och fan och hans moster. Money, money, money. Imorgon skall bilen på verkstan, den kunde naturligtvis inte klara besikningen utan att ge mig en spark i skrevet. Igår hotade brorsan med att den tillåme kan komma att bli förbjuden inom några år. Det är förmodligen inte helt orimligt, den är så gammal så jag är uppriktigt tveksam om den har katalysator (jag vet! Ring SÄPO!) men det får faktiskt lov att bli ett framtida bekymmer. Framtida planer för februari: Ett inplanerat after work med jobbet fredagen den 13:e (chefen tyckte det var ett fantastiskt datum att starta en ny tradition på, de hade tydligen inte haft after work fram till nyligen, hur har de överlevt?) samt en polares 30-år fest veckan därpå. En annan god vän har förvisso inflyttningsfest 14:e, men det får helt enkelt inte plats i budgeten, då har jag inte ens råd med nudlar. Nu har visst brorsan kommit upp ur sängen så då är det väl dags för frukost snart.