PBL

Klockan e 06.00 på morgonen, snart ska jag iväg på min andra utbildning i stockholm, och vilken det är i ordningen totalt vette gröne, men nog har det hunnit bli några stycken. Tanken är alltså att jag ska sätta mig i i juridiken kring Plan- och Bygglagen. Jag hoppas verkligen det är bra föreläsare, juridik är ett ämne som jag bävar lite för. Det är självklart att ämnet är galet viktigt i mitt arbete, det är bara det att det kan vara så oerhört mördande tråkigt att sitta på en föreläsning och rapa lagparagrafer tills ögonen går i kors. Vi får se vad det blir av det. Jag har haft starka förhoppningar att jag ska kunna träffa min snygga vän A ikväll, men hon har inte hört av sig som lovat, vi får se vad kvällen bjuder. Klart är att jag inte gärna hänger på hotellrummet hela kvällen och eftermiddagen. Jag ska ifos bo rent galet centralt så det vore knäppt om jag skulle behöva göra just det.

En sträng har gått på min gitarr, samma vanliga d-sträng som alltid går. Någon gång skulle jag vilja sätta mig ned med en gitarrbyggare med lite tekniskt intresse och klura lite på det där. Fenomenet är ju knappast nytt, nämnda d-sträng är i 9 fall av 10 den sträng som helt plötsligt ger upp hoppet, och så länge gitarren har funnits har man alltid liksom accepterat det. Teknologen i mig känner det som ett fullständigt vettlöst resonerande, dylika mysterier och problem skapades för att lösas! Har iofs hör om en snubbe på Sandvik som utvecklat ett par nya stålsträngar (en grabb som jag kom fram till att jag var på språkresa till Österrike med för en oherrans massa år sedan, kvalificerar det mig till "jag mötte Lassie" klubben?) men jag är fortfarande en strikt nylonsträngar-kille och jag är oroad för att om man satte stålsträngar på min gamla skolgitarr så skulle den flyga i bitar. Visst, en ny stålsträngad gitarr ligger på önskelistan, men så gör även förra inläggets lista om sommaraktiviteter, liksom ganska stora planer på möblemang och annat smått och gott till lägenheten. En gitarr ligger alltså långt in i framtiden.

Gud så skönt att det är fyra dagars vecka för övrigt! Känns galet bra! Åsså har man det där lajbans med Big Comedy tour på fredagen och annat lajbans på lördagen. Måste bara komma ihåg att hämta ut biljetterna idag. Om det inte var för att jag så totalt saknar talang för det så hade jag älskat att försöka ge mig på en karriär som stå upp komiker, men min teatrala förmåga är inte god nog. Men jag älskar stå upp, även om kvalitén kan variera enormt. På denna tour är åtminstonde min svenska favorit Johan Glans med, och han brukar sällan underprestera. Nä, nu måste jag springa till tåget. Aces High!

Jag älskar Emma

Det tål att skriva om och om igen, vårsol och varma vindar gör underverk med humöret! Helgen som är igång verkar bli ganska lugn, även om det från min sida finns intresse av att hitta på både det ena och det andra så har de bekanta jag har i stan farit iväg på annat håll. Just typiskt. Jag kom nyligen in från en lite dryg timmes promenad i rask takt (om ingen kedjar ihop mina fötter så kan jag ha stora problem med att gå långsamt och bara flanera, något som enligt mina teorier hänger ihop med att jag är mer eller mindre uppvuxen på landet, där gick man ofta och gick man inte fort kom man liksom aldrig fram heller...). Nu är jag varm vill jag lova, och det känns helt ok att min balkong inte får sol förrän om några timmar. Den brukar snedda in där strax efter fem. En kollega tyckte det var sen, men va tusan, fem dar i veckan är jag ändå inte hemma före det så det tycker jag känns helt ok. I torsdags så var jag iväg och köpte nya möbler till balkongen och firade med att ta en sillmiddag i kvällssolen.

Emma som jag så uttryckte min kärlek för i rubriken är alltså mitt nya café set. Nästa plan är att skaffa trall till golvet. Först hade jag tänkt en slags grå mönstrad matta i ett hårt plastmaterial, men nu tycker jag att trall skulle bara bli så mycket snyggare. Tur jag inte köpte allt på ett bräde!

Återstår nu bara att se hur den här dagen skall avslutas. Det står öl i kylen och blir svalare as we speak, men som sagt ingen god vän i närheten att avnjuta den med heller. Klockan är inte ens ett heller så det känns lite tidigt... Kanske får gå ned på affären och inhandla ingredienser för den tänkta pastasalladen som får bli eftermiddagens vårinspirerade meny. Jag vet inte hur ni gör er, men enligt mig så är soltorkade tomater och någon form av fetaost ett måste i sådana. Skål!

Chili con carne och roliga spelningar

Gävle har ett förvånansvärt bra musikutbud om man bara orkar leta lite. De största kändaste artisterna kanske inte dyker upp, men i ärlighetens namn är det inte så många av dem som jag är intresserad av att höra heller. Men de lite mindre artisterna samt en hel hög okända som turnerar runt sverige i väntan på att bli upptäckta verkar ha gjort Gävle till en självklarhet. Kanske för att publiken i Gävle verkar väldigt tacksam, trots att det är spelningar flera gånger i veckan så här på vårkanten så springer folk på så mycket de alls kan. Sålunda har även de minsta spelningar en anständig publik och en stämning därefter. I förra veckan var jag och kollade på Miss Li och hennes förband Hägge. Jag hade inte hört just något av dem förut och blev positivt överraskad. Även om jag slogs av en tanke att bådas musik skulle riskera att bli lite tjatig på skiva, så blev den helt förträfflig live, en härlig inställning och inlevelse gick väl ihop med den ganska sällsynta, positiva men ändå kvalitativa musiken. Visst, lite ompa ompa kanske det var, men det var jag beredd på och det var aldrig så det störde. Men visst är det lite lustigt att det är så sällan man hittar de där bra artisterna som spelar fartfylld glad musik som man bara kan bli glad och igång på? Jag är med andra ord inte killen som bara kan slå på radio RIX för att åstadkomma det, det får snarare en motsatt effekt. Sån e jag.

Den väna flickan från Norge tog sin tid på sig att svara och tillslut skrev jag igen i ren desperation. Samma kväll fick jag ett svar, mycket trevligt! Får se om vi kan uppehålla kontakten fram till ett eventuellt möte i framtiden. Jag hoppas!

Dagarna verkar flyta ihop lite nu, det är härligt väder så man försöker vara ute lite, vi har snart vårkonsert med kören vilket ständigt surrar i tankarna och maj månad i övrigt bjuder på aktiviteter så hälften vore nog. Sammtidigt går man och klurar på vad i hela fridens namn man ska prioritera i sommar. Jag har helt enkelt ingen aning, varken tid eller pengar räcker till på långa vägar, och då har jag inte ens speciellt stora idéer (för att vara mig, storhetsvansinne är ett alldeles för milt uttryck för att beskriva min tidigare sommarplaner). Vi skulle kunna köra en lättare lista på vad som önskas:

1. Ballongflygning, en störthärlig människa i stockholm har detta som sommarsyssla och jag skulle älska att få möjligheten och ställa mig i en sån där korg.
2. Surfresa, kanske den idén med störst hybrisvarning, men ack vad härligt med säg en vecka på någon mindre känd surfort.
3. Dykning, åtminstonde fyra dyk under en weekend nånstans som inte är i svenska svarta vatten med sikt på under metern.
4. Roskilde, aldrig varit där, alltid jobbat eller varit pank. I år är jag sugen på allvar, frågan är bara om jag inte blivit för gammal för festivalliv:)
5. Åtminstonde börja greja med min gamla skrotbil (en Saab V4, 96.). Men det är inte så enkelt som det låter, bilen måste lyftas och jag ska gå loss med en rondell ordentligt för att kapa bort en del skyddsplåt och sedan på något vänster lära mig svetsa så jag kan sätta dit förstärkningar.
6. Hälsoresa. Ok, kanske låter lite... ja, jag vet inte vad, men jag är inte alltid överens med hur min kropp mår och hur jag mår mentalt. Jag har funderat allvarligt på att ta några dygn på ett sådant där hälsohem där man kör tarmsköljning, käkar vego-mat och rent allmänt avgiftar kroppen modell chockterapi. Jag har kommit igång med en vettig träning nu, men jag är nyfiken på vad en sådan upplevelse skulle ge. Tänk om man skulle komma hem och inte vara sugen på öl när lördan kommer! Vilken totalt katastrofal men ändå underbar grej! Jag hyser i vilket fall som helst inga tvivel på att öltörsten kommer slå igenom förr eller senare, men kunde den bara lägga sig på sparlåga någon månad skulle det vara intressant att se effekterna med sund mat och träning. På egen hand har jag helt enkelt inte den självdisiplinen, jag är alldeles för mycket livsnjutare.

Nä, nog för den här gången. Men chili con carnen då? Tja, den ätes i detta nu, mumsigt och kryddigt värre!

Uti vårsoolens daaar!
Puss på er!

Lite trött

En blogg, har jag kommit fram till, är för de flesta ett utlopp för att ventilera en del känslor som man kanske för stunden inte har någon att ventilera för. Eftersom sådana känslor sällan är av det positiva slaget blir nog en blogg gärna lite av en klagovägg. Men vänta här nu, jag är inte riktigt så dyster som det låter. Jag menar inte att folk över lag går runt och känner sig deppiga. Tvärtom, största anledningen till att jag inte skrivit är helt enkelt att jag inte har haft något att klaga på i tillvaron den senaste tiden. Glada känslor är ofta så mycket enklare att dela med sig av, och man har inte alltid samma behov att sprudla ur sig tankarna kring dem heller. Det är alltid lika härligt när man hittar en blogg som är bra på att göra just det. Men där måste jag nog göra er besvikna, att uttrycka glädje i skrift och tal är inte min starka sida. Min standard kommentar när någon frågar hur läget är och jag av någon anledning är på särskilt bra humör är helt enkelt "det kunde varit mycket värre!" med starkt ironiskt tonfall.

Så vad är jag lite trött på då? Joo, jag har börjat hitta mig lite till rätta i staden nu, och jag trivs faktiskt, jag gör verkligen det. Allt är förvisso inte rosor, men när är det någonsin det? Saken är att när resten av tillvaron börjar ordna sig så kommer jag osökt tillbaka till det faktum att jag är singel, och har så varit sedan en lååång tid tillbaka. När alla nya intryck börjar lägga sig så börjar man återigen lägga märke till paren i ens omgivning och ensamhetsnerven börjar rycka lite igen. Här kommer tröttheten in i bilden. Egentligen orkar jag inte ta itu med den, taskiga erfarenheter är förvisso ingen ursäkt, men ändock så tvekar man lite ibland. Detta leder till överanalyserande i fel situationer vilket i sin tur gör att häpnadsväckande många saker rinner ut i sanden. Så kommer då den trista kedjereaktionen på detta händelseförlopp (i mitt fall alltså); förr eller senare finner man sig där på krogen och tror att man har en rätt bra kväll, förrän för första gången på länge någon uttrycker ens det mildaste intresse för en, vem det än må vara. Detta har nu hänt mig några gånger, och resultatet har blivit detsamma, flickan ifråga följer med hem för att jag ska kunna stryka mitt ego åtminstonde en gång i halvåret. Hittils har jag aldrig tyckt att det var en bra idé dagen efter, då personen ifråga alltid varit någon som jag egentligen inte kännt någon som helst attraktion till, bara en slags tacksamhet för att de upptäckte att man var där. En viss mängd alkohol har även spelat in som en osviklig faktor. I helgen gjorde jag nog mitt hittils största bottennapp, ensamheten hade spätts på ordentligt på grund av (o)avsiktliga komplikationer med några som jag trodde var mina vänner.

Jag är sålunda lite less på att jag hela tiden verkar köra fast i samma mönster och har så svårt att ta mig ur det.

Annars är som sagt tillvaron helt ok. För en tid sedan var jag i Norge och hälsade på en förtjusande ung dam som jag lärde känna i Nicaragua eftersom hon fyllde år. En kort tid där närde jag även en lite förälskelse till denna unga dam som jag lyckligtvis kom över då jag var fullt medveten om att hon hade en pojkvänn som hon var upp över öronen förälskad i. Detta hade inte ändrats, de hade faktiskt förlovat sig, något som jag kände stor lättnad över att jag kunde grattulera med uppriktig glädje. Däremot dök en vännina till sagda dam upp på födelsedagsfirandet. En av mina äldsta vänner har beskrivit mig som en hopplös romantiker, med allt dåligt och bra som det innebär, och jag har till slut haft självinsikt nog att erkänna detta faktum. Däremot är det inte ofta i mina dar som jag har haft en sån där blixtförälskelse. De flesta vet nog vad jag pratar om. Oftast måste jag gå och grunna rätt länge och först bli lite intresserad innan det där stormiga klampar in i skallen med buller och bång. Men den här gången... Jag han nog i ärlighetens namn inte fatta vad som hände, det var stora släggan som dängde mig rätt in i delirium. Vi umgicks större delen av kvällen, tills jag fick nån slags märklig panik och försökte hänga med lite annat folk för att inte bli totalt hjärntvättad. Men jag fick en mailadress... Jag skrev ganska snart och gick i total ångest i sex dagar innan ett svar damp ned. Extasen visste nästan inga gränser och tankarna har surrat kring denna flicka nästan konstant (förrutom under det förvirrande och ack så tjatiga intermezzot i helgen). Jag skrev tillbaka dagen därpå (det var alltså inget farväl mail jag fick, utan ett trevlig mail som avslutades med önskan om vidare utväxling). Imorgon är det en vecka sedan jag skrev sist. Inget svar ännu... Hon ville ju att jag skulle skriva tillbaka och hon meddelade snällt att hon ofta blev ordentligt disträ när det gällde mailen. Hon var visst dessutom inne i tentatider nu. Allt fullgoda förklaringar, men jag undrar om mina nerver kommer palla med ett svar i veckan för gud vet hur lång tid framöver. Det är inte som hon bor i närmsta by heller. Oslo är en bit bort och nästa stopp för henne var tydligen Lund och Köpenhamn. Jaja, vi får se varthän det lutar. Puh, där ser man, det var skönt att skriva av sig lite:)

Mmmm

Det verkar som mitt behov av att skriva av mig sakta håller på att dö ut. Jag ska försöka hålla liv i den ett tag till, på ren pin kiv, skulle kännas lite som ett nederlag nästan att lägga av nu. Nåväl, senaste månaden har beklämmande lite hänt egentligen. Jag går till jobbet, kollar tv-serier hemma på kvällarna, hamnar på ett biljardställe nån gång ibland och var här om veckan ut för första gången på krogen i Gävle. En polare från Östhammar hörde av sig samma dag och sa att det var fest på gång. Eftersom jag inte träffat honom på länge och dessutom som sagt inte varit ut i Gävle, mer än på sagda biljardhak så tackade jag ja. Det blev riktigt lyckat, inget speciellt, men klart trevligt. Heartbreak Hotel heter stället man ska gå på i Gävle tydligen, och förutom några logistiska märkligheter och ärligt talat ganska hemsk musik så ger jag stället bra betyg. Mycket bra dra och en fantastisk tillgång på enormt vackra kvinnor och tjejer, vilket jag som singelgrabb bara kan applådera. Ett telefonnummer gavs iväg, vi får se vad som händer med det. Än så länge bara några sms. Jag tar det som det kommer.

Kommande helg händer faktiskt något utöver det vanliga. En toppentjej och mycket god vän från min vistelse i Nicaragua bjöd in mig till hennes 25 års fest i Oslo. Egentligen har jag inte råd, men jag tänkte för en gångs skull att skit i det! Åk bara! Så på fredag har jag meddelat bossen att jag stämplar ut strax före tolv och sätter mig på åtta timmars tågresa mot grannlandets huvudstad. Ska bli fantastiskt kul att träffa henne och en del andra sköna människor från Nicaragua tiden. Annars är nog det här den sista månaden som ekonomin är av det här sköra slaget. Tror inte att jag kommer ha det fetare framöver för den sakens skull, men kanske kan jag börja lägga undan lite pengar varje månad för att så småning om skaffa mig det vardagsrum jag längtar efter. I dagsläget har lägenheten gardiner i alla rum (fantastiskt skönt bara det att det inte ekar lika jäkligt) och ett fungerande kök, gästrum och sovrum. Men vardagsrummet är extremt provisoriskt, utan den där självklara samlingsplatsen som man gärna vill ha. Mycket av det kommer sig av att jag är tv-lös. Ingen stereobänk heller som kan fungera som surrogat för fokuseringen av rummet. Det jag har är min lilla laptop på mitt gamla (och mycket mindre) soffbord som står längst in mot väggen i ena hörnet då det är där som det vettiga bredbandsuttaget sitter. Framför sagda bord står min 3-sits soffa så åtminstonde jag kan sitta bekvämt, men det blir onekligen lite kufiskt när folk är på besök, det märktes när brorsan var här för några veckor sedan. Att sitta i soffan fungerade helt enkelt inte speciellt bra, det slutade med att vi satt i köket istället. Med lite tur har jag en soffa och en tv nån gång efter sommaren har jag räknat ut. Men lägg märke till ordet tur. Det får inte smyga in sig några oväntade utgifter, då brakar alltsammans.

Utöver det samlar jag vuxenpoäng som aldrig förr, jag tar bilen till ICA Maxi en gång i månaden och storhandlar, samlar poäng på mitt ICA kort och drar nytta av de flesta rabatter som kastas åt mitt håll. Som nybliven förnuftig människa har jag nyligen blivit medlem i både fack och a-kassa och idag kom även mitt OKQ8 kort. Nästan lite läskigt. Har nyligen inlett träningsperiod nr2, den första blev i vanlig ordning avbruten av sjukdom, men nu känns det mer lovande. Trots att folk på jobbet verkar vara sjuka mest hela tiden. Det är gym tre gånger i veckan och minst en gång (helst två) så går jag till jobbet fram och tillbaka, det tar iofs inte mer än 35 min enkel väg, men det är bättre än inget resonerar jag med min kassa form. Har planer på att börja simma igen nästa månad (dvs efter nästa löning), andra planerade träningsformer, som exempelvis kampsport, skjuter jag på till nästa termin när en terminsavgift känns mer lönande att lösa. Till sist så är det snart dags för min första konsert med min kör. Känns helt absurt, jag kan ingalunda påstå att jag kan vår repertoar, senast körde vi ett potpurri som kören kört några gånger förr om åren, men som jag kännde mig totalt vilsen i. Den 22:a mars är det dags, vi sjunger i kyrkan som vi övar i, vårt sätt att betala som jag har förstått det. Lyckligtvis så är det en heldag med repetitioner dagen innan. Kommer behövas!

Annars lunkar livet på och jag drömmer mina knäppa dagdrömmar så fort jag slappnar av, precis som brukligt är. Jobbet har blivit lite bättre på att ge mig arbetsuppgifter, men jag kommer fortfarande inte ifrån känslan att vara lite av en outnyttjad resurs. Vill inte vara allt för aktiv heller, finns ett väldigt tydligt exempel på jobbet vad som kan hända då. En kollega som började för ganska precis ett år sedan och i början var i samma situation som jag. Idag ser hans schema helt galet ut, just för att han jagade jobb precis överallt, nu försöker han säga nej så mycket det alls går för att inte braka ihop. Jag siktar på att samma sak inte ska hända mig.

Simma lugnt!!

Skidor eller inte?

Igår var after-work med jobbet på Bishops Arms. Mycket trevligt. Magen var inte riktigt sig själv än, men jag vågade i alla fall på mig två öl och en Irish Coffee med min burgare. Ack så gott det var! En sak med att ta ordentligt avstånd från kaffe en längre tid har onekligen fått mig att börja uppskatta varje kopp jag dricke så mycket mer. Grönt té är bara inte samma sak! Man hade kunnat tänka sig att det skulle bli likadant som för en rökare, ni vet att man lägger av ett tag och sedan när man prövar igen så smakar det bara äckligt? Oh nej! Varje droppe kaffe som lurade sig ner i min strupe under veckan var ren och skär ambrosia, jag såg så lycklig ut så jag tror nästan några på kontoret började misstänka mig för missbruk av kemiska substanser.

Kontoret ja, en del egna arbetsuppgifter börja trilla in och det känns ofattbart bra. Jag skall även hålla i några saker på egen hand vilket känns riktigt kul! Jag trodde aldrig att den tiden skulle komma i mitt liv när jag faktiskt längtade till måndag!

Igår funderade jag på att ta bilen upp till pappa i helgen för att hämta hit mina längdskidor, vi har en oherrans massa snö här och det börjar kännas som ett oerhört slöseri när den bara ligger där till ingen nytta. Men kroppen är fortfarande inte med mig. Jag började känna mig lite förföljd där ett tag. Först hade jag nån slags light-version av flunsan de första dagarna jag skulle börja jobba. När sedan introduktionsveckorna äntligen var över och jag skulle få börja jobba på riktigt, ja då kom en magkatarr med buller och bång på ett sätt som jag inte varit med om förut och till slut tvingade mig till hälsocentralen. När så väl den börjar komma under kontroll så får jag en ögoninfektion vilket leder till rinnande ögon, svullna ögonlock och röd eksemhud runt ögon, näsa och i pannan, vilket tillsammans med det faktum att jag verkligen skulle behöva gå till frissan ger mig en uppsyn som skrämmer slag på de mest förhärdade brottslingar. Nå, så börjar äntligen den avta, då får jag mystiska smärtor på ett annat ställe på kroppen. Men jag tänker inte säga så mycket mer än att det är område som endast män kan, rent fysiologiskt, ha ont i. En eskalering av smärtan leder till någon timmer oroligt surfande efter diverse möjliga åkommor. Hypokondrikern i mig kommer på besök och övertygar mig om att jag kanske har helgen på mig att skriva mitt testamente. Några timmar senare (som definitivt hade mått bra av en valium om det funnits någon tillhanda) så har smärtan lättat, och i dagsläget är den, om inte borta, så åtminstonde knappt märkbar. Och ja, jag uteslöt alla tänkbara, ähum, intimanknytna tilldragelser, mitt kärleksliv under det senaste halvåret svarade på det med all (o)önskvärd tydlighet.

I vilket fall som helst blev det ingen resa hem till bygden idag, men juryn är fortfarande ute på om det kan bli av imorgon. Vore rätt nice att kunna ta sig en tur till veckan. Annars är pengar som alltid ett fortsatt bekymmer, lustigt att man aldrig kommer ifrån det där. Vilken grej att en dag kunna vakna upp och inte behöva dra ett förbannat andetag över att man inte har råd med det man skulle vilja göra. Nästa helg fyller en god vän 30 starka år och jag skall givetvis på fest då nere i Sthlm. Monetära situationen förbjuder mig däremot att köpa present eller för den delen något att dricka. Surt? Ja, en smula.

Nu ska jag gå och sätta in en paj i ugnen.

Magkatarr kan suga min....!

Eländet började i söndags och verkar inte ha minsta tanke på att ge med sig. Jag lade ganska snabbt om kosten (har haft tidigare sammanstötningar med eländet) till ingen nytta. Gjorde även det fatala misstaget att försöka följa någon slags GI inspirerad diet på måndag kväll (och därmed tisdagens lunchlåda) med en gratäng mest gjord på ost, grädde, en broccolikvist och (det här är inte smart, jag vet) nästan ett helt blomkålshuvud. Massa nyttigt med grönsakerna förvisso, men blomkål ska jag ju veta sedan tidigare, är något man bör vänja magen vid. Annars protesterar den gärna genom att producera giftiga gaser. Så nu var jag både väderspänd och katarrdrabbad. Bra plan där! Idag och igår var något bättre, men nu börjar det faktum att den inte ger sig av sätta sig på nerverna och därmed humöret. Köpte preparat från apoteket idag, men de hjälpte föga av någon anledning. Ett varmt bad hjälpte för stunden, men nu är min otrevliga kompis tillbaka. Jag borde egentligen äta något mer idag, men jag kan inte för mitt liv klura ut vad det skall tänkas vara. Hade tagit upp köttfärs, men kom på att jag inte borde äta stekt mat så vi spar det till imorgon med hopp om bättring.

Till helgen kommer kära mor hit. En utmärkt ursäkt för att låsa in sig från krogen. Jag var in på mitt konto för ett tag sedan och blev inte så lite ledsen i ögat när jag insåg att även min kompis 30-års skiva hänger ordentligt i farozonen såtillvida jag inte scorar en sjukt billig tågbiljett på auktion. Som om det skulle hända en helg mellan Stockholm och Gävle... Jag som redan lovat dyka upp, fasen! Jag trodde verkligen på allvar att mina svältdagar åtminstonde var över, även om jag på intet sätt räknade med att bada i rikedomar. Men mamma ja... hon kommer hit beväpnad med en symaskin för att skapa gardiner. Med lite tur sätter de stopp för ekot i lägenheten och med ytterligare lite tur så har hon tyger jag kan acceptera med sig. Hon lär i vilket fall nästan slå knut på sig av lycka när hon får höra att jag börjat sjunga i en kör om jag känner henne rätt. Kör frågarn ni? Nu har han tagit knark igen och fått hybris. Ja, det är möjligt, men det är inte det värsta. Det värsta är att det var brorsans tips om fritidssysselsättning, så nu lär han bli olidlig (ibland tror jag brorsan vill göra om mig till nån slags mini-me...). Kören heter iaf Concordia, sjunger mest klassiska stycken och har årligen en del konserter. Jag hade en provsjungning som jag var galet nervös inför ända tills den satte igång (precis som med allt annat med andra ord) och numera är jag 1:a bas om någon undrar. Jag är en ganska van notläsare, har läst pianonoter sedan jag var riktigt liten och sjungit i massor av körer fram till jag träffade målbrottet. Men de hade sällan så många stämmor som de här människorna har. Det var inte alls självklart att se vilken rad man skulle kolla på för att hålla reda på sin egen stämma. Märkpenna och blyerts verkar kunna bli goda hjälpmedel.

Annars förflyter dagarna i en ganska trevlig lunk (minus det magonda) med tv-serier som criminal minds, bones, scrubs, fringe och det senaste tillskottet (som jag inte vågar rekommendera ännu) knight rider 2008 som mina eftermiddagsvänner. Enda man saknar är kanske lite mer mänslig kontakt, men jag fick massage på jobbet idag så nu står jag mig säkert några månader.

Simma lugnt gott folk och akta kallsuparna!